• Huvudsida
• Äldre och yngre grenen
• Släktled
• Alla generatrioner
• Lefflerska huset
• Hans och Stina Leffler
• Historik av aktiviteter

Välkommen

Välkommen till leffler.n.nu.

Nyhetsbrev

Länkar

• Dagens N.nu hemsida
• Andra N.nu hemsidor

Lefflerska huset

Detta är ett omfattande arbete, som gjorts av Ingegärd Leffler, dotter till Karl Gustav Leffler samt Inga Leffler-Gelotte, sondotter till Karl Gustav Leffler. <br/)>Inga var min (Sven-Erik Leffler) nästkusin och vi hade från 1996 till hennes alltför tidiga bortgång, mycket god kontakt och vi kompletterade varandra mycket väl när det gäller forskning i vår släkt.
Ni finner här en synnerligen intressant läsning på ca 78 A-4 sidor. Inga skickade många av oss dessa i pappersformat men såg också till att överföra materialet till diskett. Denna diskett har jag nu enligt ovan transformerat till PDF.fil.

Ingegärd var min faders (Hans Leffler) kusin och vi träffades vid flera tillfällen under 50- och 60-talen och då för det mesta när jag besökte min farmor och farfar i Kungsbacka, Elin och Sven Leonhard Leffler. Jag var väl medveten om hennes släktforskning redan då men min egen forskning började inte förrän 1996, men då tog det en väldig fart. Det har varit så roligt och spännande genom åren och med mycket sena nätter bl.a framför datorn.) 

 

Inledning
Kära faster Ingegärd
Inte vet jag vad som gjorde att jag bara några veckor innan du lämnade livet, plötsligt
bestämde mig för att sammanställa ditt stora forskningsmaterial om släkten. Något större
intresse för detta har jag inte haft tidigare. Inte kunde jag veta att du snart skulle gå bort.
Det var för drygt ett år sedan.
Det var länge sedan du och jag hade kontakt. Vi har inte talat med varandra på cirka 10 år
tror jag. Då sågs vi hemma hos din syster, eller var det kanske den gången vi träffades
hemma hos mina föräldrar? Den sjukdom du drabbats av, Alzheimers sjukdom, hade då
blivit påtagligt märkbar och vi tappade kontakten med varandra. Sjukdomen innebär bland
annat minnesförluster.
De upplevelser du skrivit ner och det oerhört omfattande material som jag tagit del av, har
fått mig att se dig på nytt. Jag förstår varför du fick en enorm drivkraft. Att hitta så mycket
om släkten måste vara mycket stimulerande. Men när hade du tid? Av dina anteckningar
ser jag vilket stort arbete du lagt ner på att forska. Du har ju inte bara samlat material om
"Lefflarna", som utgår från faderssidan. Det finns även material på moderssidan.
Materialet är försett med innehållsförteckningar och källangivelser. Jag har tagit del av hur
du tänkte att materialet skulle sammanställas.
Vad jag kan förstå började ditt arbete med allt detta redan i början av 1960-talet. Dina
senaste anteckningar verkar vara från 1975. Senast insatta tidningsurklipp är från 1981,
men verkar inte ha direkt samband med övrigt material. Du har antecknat att du i slutet av
1940-talet sökte en gård som ägts av min farfars farfars far, Abraham Leonard Leffler.
Min ambition har varit att sammanställa materialet och trycka upp det. Det skulle kännas
otillfredsställande att låta allt ditt arbete gömmas undan. Förresten - när jag väl hade börjat
så kunde jag inte sluta. Det fanns ingen återvändo. Jag förstår nu att du tyckte detta var
spännande och roligt - och jag, jag har ju fått nästan allt serverat på ett fat. Emellertid
kommer jag inte att sammanställa materialet exakt som du tänkt. Det skulle bli oöverstigligt
för mig. Men jag har gjort vissa kompletteringar själv.
Jag har kommit på att Hans Lefflers porträtt på Dylta inte är stamfadern, som flera av oss
tidigare trott. Det berodde på att dina forskarslutsatser ledde fram till det. Hans Leffler, vars
porträtt finns på Dylta är samme Hans som hade tomt på Kungsgården i Arboga. (Se
generation 2). Han efterlevdes troligen enbart av döttrar, vars barn och barnbarn osv tog
över Dylta. Så småningom har Dylta stannat i släkten Åkerhielms ägo. Denne Hans
Lefflers efterlevande, som utgjordes av döttrar, bär ju inte namnet Leffler! Alltså kan inte vi
som nu heter Leffler ha honom som stamfar. I några anteckningar som du gjort, ser jag att
du också varit osäker på om denne Hans verkligen var vår stamfar. Stamfadern heter
Hans Leffler. Hans Leffler på Dylta är en av stamfaderns söner, med samma namn. Det
fick jag bekräftat sommaren 1993 när jag besökte Linköpings bibliotek, där du forskat 20 år
tidigare. Jag slog upp en senare utgåva av Svenskt Biografiskt lexikon, än den som fanns
på 1970-talet.
"Lefflerska huset" kommer att tillställas de släktingar jag har adresser till. Alla är kanske
inte intresserade nu, men kanske senare? Överexemplar kommer att finnas i begränsad
omfattning. Originalmanus kommer att finnas både i svartskrift och på diskett, för framtida
kompletteringar. Skriften är inte klar, utan får ses som en första utgåva.
Ditt material, Ingegärd, och mina kompletteringar, kommer tills vidare att finnas antingen
hos mig, eller min faster Margareta Karlsson i Vallentuna (generation 12), och originalet till
släkttavlan som din farfar (min farfars far) gjort kommer att finnas hos mig eller min far Bo
Leffler i Norrköping (generation 12). Se även förteckning, som bilägges.
Stockholm i mars 1994
Inga Leffler Gelotte
din brorsdotter
(generation 13)
Jag fortsätter med att låta dig komma till tals Ingegärd!
Förord
"Hur kommer man på idén att forska i släkten? Särskilt när man, som i vår släkt, har alla
anfäder bakåt väl ordnade i Svenska Ättartal och Svensk Släktkalender. Det var nog den
broderade tavlan föreställande Ämtöholm, en gång sydd av antingen Anette Justine
Brunbeck eller ev Charlotta Mathilda Waernmark, som gav impulsen. Tavlan fick jag i arv
när vår far dog, och är en verklig raritet. Många frågar om den. Och jag ville ta reda på allt
om den."
"Var låg detta Ämtöholm? För många år sedan hade Ruth Leffler (generation 11), gift
Meck, sagt mig att det låg på vägen till Gamleby. Jag hade också sökt det på vägen från
Kisa mot Gamleby 1947-1948, men ej funnit gården. Nu började jag efterforskningen i en
kartbok i vår bil och fann att gården ligger på vägen från Åtvidaberg till Gamleby, strax före
Laxtorp vid sjön Ämten. Vi for förbi på väg hem från vår stuga en dag. Faster Anna
(generation 10) hade en liten naiv målning över Ämtöholm och gården känns fortfarande
igen trots att minst 100 års tid förflutit från den tiden den målades. Även på den broderade
tavlan känner man igen huset fast trädgården är mycket romantiserad."
"Så hade jag kommit igång och snart fann jag att det ena gav det andra. Här har jag nu
försökt samla allt till - som jag hoppas - glädje för släkten, särskilt de unga som inte fått
höra berättas om t ex Ämtöholm av faster Anna, d v s vår fars faster Anna Leffler."
"Snart fann jag uppgifter om Ämtöholm i boken ........och fann att Abraham Leonard Leffler
ägt gården 1827 - 1852. Nu var intresset riktigt väckt och jag började hoppas att få veta
litet mera om mina förfäder än namndata, yrke och levnadsårtal. Jag har haft tur och funnit
mycket. Till att börja med har jag samlat in så mycket jag kommit över på Linköpings Stiftsoch landsbibliotek som också hjälpt mig att låna från andra städer. Dels har jag kopierat
mycket, dels gjort direkta avskrivningar ur böckerna och samlat uppgifterna under varje
person."
"Vår farfar, Karl Leonard Leffler (generation 10), var också intresserad av släktforskning.
Tyvärr var jag endast 14 år vid hans frånfälle. Min far var inte speciellt intresserad av
släkten. Dock hade vi hemma en kopia av farfars originaltavla föreställande Sven Hansson
Leffler d y (generation 6)."
"Tavlan gjorde ett outplånligt intryck på mig som barn. Man tyckte han såg på en var man
befann sig i rummet. Men han såg vänlig ut och var intressant med sin allmogeperuk.
Dessutom var han lik min far (eller tvärtom). Man frågade mig som liten: vem är det där? -
och pekade på tavlan. Svaret blev ett lätt frågande - pappa?"
"Svenska Släktkalendern var tidigt intressant läsning. Dock hade jag som tonåring ingen
aning om att Svenska Ättartal fanns."
"En dag senvintern 1973 hände något. Vi var alla 4 syskonen i generation 12 (Karl Gustaf
Lefflers barn) samlade hos Bo och Irma på inflyttningsparty i deras nya hus. Alla väntade
med spänning på att jag skulle lägga märke till några stora papper, som var uppfästa på
hallväggen. Så småningom begrep jag att det var något speciellt med dem, ty alla viskade:
'skall hon aldrig se på dem', jo jag tittade till slut - och vad fann jag! En hel släkttavla på 5
stora blad. Bo och Irma berättade att de funnit dem när de hjälpte vår moster Edit
Hertzman att flytta." "Men hur hade dom undgått oss vid bodelningen efter vår far?"
"Ja, vi funderade. Vår moster Edit Hertzman hade hushållat åt honom en del år, när han
var änkling. Vi hade därför inte gått igenom alla garderober i våningen, ty hon disponerade
en del av dem." " Varför har vi aldrig fått se detta?" "Det får vi aldrig veta. Alltnog, nu finns
1 kopia härav hos oss 3 andra syskon och Bo Leffler har kvar originalet. Bland några
papper efter farfar finns ett brevkort med adress till Elgenstierna som tydligen varit
behjälplig med dess tilllkomst."
"Det är ganska egendomligt att det i många generationer endast till slut fanns en son kvar
att föra namnet vidare utom i generation nr 5. Där finns Hans Svensson Leffler och Daniel
Svensson Leffler, senare adlad Lagersparre m fl. Namnet ändrades till Reutersköld av
änkan. Denna Daniel Leffler - vår släkts "svarta får", men otroligt intressant att stifta
bekantskap med, blev alltså släkten Reuterskölds stamfader. På grund av utrymmesskäl
kan inte denna släktgren tas med i denna släktbok, ty den Reutersköldska släkten är talrik
och vitt utgrenad numera. I generation nr 7 har vi åter 2 bröder som för namnet vidare. Här
har släkten delats i äldre och yngre grenen. Den yngre grenen börjar med Aron Leffler,
född 1765. Kontakt finns numera inte mellan grenarna. Men min farfar hade kontakt med
Hjalmar och Florrie Leffler, vilka även jag en gång gästade i min ungdom, liksom Emelie i
Rotebro."
"I generation nr 11 har vi åter 2 bröder med söner nämligen Karl Gustaf och Sven. Åter får
vi 2 nya grenar. Likadant med Karl Gustafs söner Lars och Bo. Margareta Lefflers, gift
Karlsson, son Lasse har år 1974 antagit släktnamnet Leffler. Här får vi en helt ny
Lefflerssläkt eller gren."
"Jag överlåter åt syskonbarn eller deras barn att fortsätta där jag slutat. Fyll åtminstone i
formulären med persondata. Helst borde någon i varje generation komplettera
släktboken". "Jag skulle gärna sett att den trycks men tror inte att kostnaderna kan täckas,
ty upplagan bleve ganska liten.........."
Linköping i mitten av 1970-talet
Ingegärd Kallerdahl, född Leffler
(generation 12)
Kommentar
När jag läste det här för drygt ett år sedan, handskrivet av Ingegärd, kändes det som om
hon talade direkt till mig. Det var en egendomlig känsla, jag aldrig varit med om förut. Jag
hade ju ingen aning att hennes planering av materialet var så långt kommet, eller att
materialet var så omfattande, när jag övertog det av min faster Margareta i Vallentuna.
Inga Leffler Gelotte
Uppläggning av skriften
Denna skrift är upplagd med utgångspunkt från männen i Lefflerska släkten.
Ingegärd hade delat in arbetspärmen i generationer. Något annat sätt kan jag inte komma
på. Jag har valt att under varje generationsnummer, som utgår från stamfadern Hans
Leffler, även skriva om syskon, maka och hennes släktingar i den mån det finns uppgifter.
En del av dessa släktingar har därför egentligen ett annat generationsnummer än det de
återfinns under. Det skulle vara värdefullt att få in ytterligare kompletteringar och
berättelser.
Om den här skriften skulle innehålla en fullständig redovisning med alla grenar på
släktträdet, då skulle det bli en oändlig bok, omöjlig att överblicka. Släkten finns
dokumenterad på fem stora ark upprättade på 1920-talet, med underlag som min farfars
far, Karl Leonard Leffler hade. På arken finns uppåt 1000 personer namngivna och två
stamgrenar (eller vad man ska kalla det) fr o m generation 5 finns med; Leffler
Reutersköld och Leffler. Även den nämnda sk yngre grenen som börjar i generation 7
(Johan Gustaf Lefflers halvbror Arons släktingar) finns med. Denna forskning tycks vara
gjord med utgångspunkt från stamfadern, men tre av hans söner saknas. De togs nog inte
med för att det är konstaterat i Svenska Ättartal att det inte finns nu levande släktingar
efter dem. (Med det menas att släktens namn inte förts vidare). Sonen Joens släktingar
redovisas på såväl son som dottersidan. Det innebär att det finns en massa för oss
främmande namn på arken. Endast en liten del av släkttavlan inrymmer släktnamnet
Leffler. Kan nämnas att på dottersidan finns Johan Tobias Sergel bland annat. På denna
släkttavla saknas uppgifter om dem som är födda de senaste 70 åren drygt.
Personredovisningen / berättelserna i denna skrift börjar med min farfar, generation 11 (en
ännu ofullständig, kortfattad uppdatering av generationerna 12-14 läggs som bilaga) och
går sedan bakåt i tid till generation 1. Hans Leffler, generation 1, är den person som gått
att spåra längst bakåt i tiden, boende i Sverige. Jag har föreställt mig att det med denna
uppläggning ska gå lättare att orientera sig i tid, när man läser om de olika personerna.
Personerna skrivna med versaler är mina manliga släktingar i rakt uppstigande led. Mellan
släktgrupper inom varje generation, har jag streckmarkerat. Varje grupp är syskon. Även
några sysslingar finns med. Jag har inte konsekvent angivit exakta källor, utan valt att
upprätta en källförteckning efter personpresentationerna. Ibland framgår källan av texten.
Ociterad text är min egen text.
Först en kort genomgång av tidigare generationsled:
Generation 1 - 10
Äldste kände stamfadern Hans Leffler (generation 1) hade (minst) fyra söner; Daniel
Hansson, Simon Hansson, Joen Hansson och Hans Hansson d ä (generation 2). Vi som
bär namnet idag är ättlingar av Joen.
Joen Hanssons (generation 2) son, skutskepparen
Hans Joensson (generation 3) hade sönerna:
Hans Hansson d y (generation 4), bryggare i Stockholm, död 1690 vars släktgren utdog i
början av 1700-talet och Sven Hansson d ä, (generation 4) änkedrottning Hedvig
Eleonoras hovkonditor död 1721. Han hade tillsammans med Maria Danielsdotter
Myliander 15 barn, därav 9 söner. Från de två äldsta; Hans och Daniel, härstammar nu
levande ättlingar.
Hans Svensson (generation 5) f 1683 var sockerbagare i Stockholm. Han var gift med
Maria Holm. Brodern Daniel Svensson Leffler (generation 5) 1685-1749 kunglig
räntmästare, adlades Lagersparre. Senare ändrades namnet till Reutersköld. Här är första
delningen av nu levande släkt.
Hans Svensson och Maria Holm fick sonen Sven Hansson d y, (generation 6) f 1712. Sven
Hansson d y var ordinarie lantmätare och dog 1771. Han var gift två gånger.
Sen är det slut med son-benämningarna efter förnamnet. Efternamnet har hängt med hela
tiden - även om jag inte här skrivit ut det.
Sven Hansson d y fick sönerna Johan Gustaf (generation 7) 1747-1796
kommissionslantmätare och Karl, också kommissionslantmätare, (med Catharina
Elisabeth Sundberg) och Aron (generation 7) 1765-1826 handlande och godsägare (med
Brigitta Christina Kihlbom). De hade flera barn.
Johan Gustaf fick sonen Abraham Leonard 1789-1864 (generation 8)
Aron Leffler (generation 7) fick sonen Per Aron 1799-1872, (generation 8).
Här delar sig släkten för andra gången (i vår del) i den äldre respektive yngre grenen.
Sist nämnde Abraham Leonard är min farfars farfars far. Abraham Leonard fick en son;
Sven Leonhard (generation 9) 1824-1892. Han fick tre barn. Dessa är:
Karl Leonard min farfars far (generation 10)
Sköld Gustaf min farfars fars bror (generation 10)
Anna Mathilda min farfars fars syster (generation 10)
Informationen ovan är hämtad från Svenska Släktkalendern 1920-21. Som källa anges
Svenska Ättartal 1893.
GENERATION 11
KARL GUSTAF LEFFLER (KÅGE) 1895-1957
min farfar
________________________________________________________________
Föräldrar: Karl Leonard Leffler och Gerda Sofia Mattsson
Syskon: Sven Leonard, Karin Maria, (Hans Samuel), Gerda Margareta
(Greti)
Hustru: Eva Elisabeth Sandström 1898-1951
Barn: Ingegärd Elisabeth, Lars Abraham, Eva Margareta, Bo Gustav
Ålder: 62 år, gifte sig 22 år gammal
________________________________________________________________
1895 föddes i Finland
realexamen vid Norrköpings högre allmänna läroverk
praktisk utbildning vid olika verkstäder
Norrköpings tekniska elementarskola
anställd som ingenjör vid Norrköpings filfabrik (sin fars)
1917 vigsel med Eva Elisabeth Sandström (1898-1951)
1918 startade KG Leffler Agentur&Maskinaffär
1934 startade Norrköpings Radioaffär med kompanjon
1939 chef för Norrköpings Radioaffär AB
________________________________________________________________
Personuppgifter:
Från tidningsurklipp:
"Företaget är ett av de ledande i branschen i Norrköping. I Norrköpings
radiohandlarförening nedlade ingenjör Leffler ett förtjänstfullt arbete och var bl a ett flertal
år föreningens sekreterare. Även Sveriges Radiohandlares Riksförbund hade förmånen att
räkna honom som en synnerligen energisk och målmedveten medarbetare. Han var även
hög frimurare."
"Ingenjör Leffler var i yngre år idrottsman och som sådan intresserad skidlöpare och
gymnast. Dessutom kan nämnas att han tillhörde den första uppsättningen scouter, som
fanns i Norrköping."
Lefflerska huset
Huset köptes av Karl Leonard Leffler (min farfars far). Ingen i min släkt har talat om
begreppet Lefflerska huset (tror jag), men jag har hört det nämnas. Troligen någon i mina
föräldrars vänkrets, eller också någon arbetskamrat på Fastighetsägareföreningen i
Norrköping, där jag arbetade en kort tid på 1970-talet.
Bilden på omslaget är tagen i min tidigaste barndom. På bilden finns jag själv med. Första
gången jag fick se bilden var faktiskt i december 1992, hemma hos min faster Margareta
Karlsson i Vallentuna. När bilden togs fyllde farfar 60 år, och hade då varit änkeman flera
år. Farmor dog innan jag föddes. Farfar dog några år senare när jag var sex år.
Jag minns flera tillfällen från farfars våning och övriga huset på Nya Rådstugugatan 24,
som bilden är från. Vår familj bodde i en våning längst ner i huset under mina 5-6 första
levnadsår. Där föddes också två av mina bröder.
När min farfars far Karl Leonard och farfars mor Gerda båda var döda - ärvdes fastigheten.
Den såldes inte förrän efter min farfars död.
När jag var liten skötte min far, Bo Leffler, portvaktssysslorna i huset. Ibland var jag med
nere i kolkällaren när han skyfflade kol in i pannan. I källaren fanns också bland annat en
tvättstuga. Det var en tvättstuga med en ugn som man eldade i och kokade tvätten
ovanpå. Jag minns vedhögar därnere. Där fanns några jättestora träämbar att skölja
tvätten i, och en anordning som man vevade tvätten genom för att pressa ut vattnet. Irma,
min mor, varnade oss barn för att gå ner ensamma i källaren. Källaren var mörk och ruggig
och var inte precis lockande. Troligen hamnade då och då någon "ful" gubbe där och sov
ruset av sig. Jag minns att jag tittade med rädsla på dörren till källaren när jag gick förbi,
och när jag följde med ner i tvättstugan var jag alltid rädd. Denna tvättstuga, som låg under
markplan, sägs ha varit en krog en gång i tiden. Kanske var det därför gamla kunder
letade sig dit?
Farfar körde in med sin vinröda Volvo duett på gården genom portvalvet. Någon gång var
han barnvakt åt mig och min bror Hans och någon jul firade vi uppe hos farfar. Ett minne
jag har är en jul då min faster Ingegärds hundar hade "julklappar" under granen. Det var
bland annat pepparkakskissekatter inslagna i papper. Hundarna kunde naturligtvis inte
vänta på julklappsutdelningen, utan slet sönder paketen. Vi lekte jullekar kring granen.
Bland annat "Björnen sover". Ja, detta var ju lite svårt för mig att förstå. Min kusin heter ju
Björn, och han låg inte på golvet mer än en gång.
Det finns många minnen därifrån, fast jag inte var äldre än sex då vi flyttade. Minns t ex att
mor och far alltid sov middag mitt på dagen. En gång när de sov middag satt jag kvar vid
köksbordet. Jag skulle inte få gå därifrån förrän jag druckit upp mjölken. Där satt jag,
sneglade in i sovrummet där de slumrade, men rörde inte mjölken. Jag mådde illa när jag
kände lukten av den. Efter middagen kom min mor in och frågade om jag hade druckit
upp. Det hade jag inte. Därefter slängde hon ut mjölken och talade inte mer om saken. Det
var mycket klokt gjort. Jag har aldrig kunnat dricka mjölk.
När jag fyllde 4 år har jag ett minne då jag satt med en tårta framför mig och några andra
barn omkring mig. Farfar stod i hallen och skulle gå och vinkade till mig och sade: hejdå
Lill-Inga. Min faster Ingegärds smeknamn var Inga.
Strax innan jag fyllde sex flyttade vi till Repslagargatan till en lägenhet belägen i samma
hus som Norrköpings Radio och TV-affär. Den firman startades av min farfar, som inredde
lokalerna där.
Horskärr
Några somrar minns jag från Horskärr. Det är ett ställe i Kolmården där farfar hyrde en
sommarstuga. Han satt i köket och drack "toddy", eller också var han utanför huset och
påtade bland potatisen. I köket fanns alltid kvinnor. Ofta gick man fram till diskbänken och
drack en skopa vatten ur hinken, som hämtades från en källa i kohagen. Vägen dit var
genom en grind och man balanserade på några träplank som låg på den sanka marken.
Fortfarande kan jag höra det klatschande ljudet som uppstod när man balanserade från
planka till planka.
Farfar ville gärna skoja med oss som var små och något som han själv tyckte mycket om
var att fånga en mellan sina vader och kittlas. Jag minns att jag inte tyckte om det, jag
tappade andan och var nog lite rädd för honom.
Jag minns precis stugans planlösning. Skafferiet till vänster när man gick in, köket till
höger. Sedan gick man via köket till ett rum och vidare till en veranda. På verandan
spelades det bridge ibland. Verandan var belägen på andra sidan huset, sett från
ingången. Från verandan kunde man se sjön. Nedanför verandan fanns vinbärsbuskar. Via
verandan kom man in till ytterligare ett rum. Det hade varit farfars och farmors sovrum. Där
minns jag att jag sov en gång, på två ihopfösta korgfåtöljer.
Faster Ingegärd hyrde en stuga strax ovanför farfar, på en liten kulle. Hennes hundar Ami
och Gipsy tyckte jag mycket om. De var ofta kopplade längs en lina där de stod och
skällde. Och jag minns en igenvuxen syrenberså.......och "stora stenen".......och mycket
mer.
Källor:
- Karl Gustaf Lefflers dödsannons
Eva Elisabeth Sandström (gift Leffler) 1898-1951
min farmor
________________________________________________________________
Föräldrar: Oscar Fredrik Sandström och Emma Andersson
Syskon: Edit Oscara "Dittan", Linnéa Fredrika "Nea"
Make: Karl Gustaf Leffler
Barn: Ingegärd, Lars, Margareta, Bo
Ålder: 53 år
________________________________________________________________
"Flickorna Sandström"
Ingegärds anteckningar:
"Linnéa, Eva och Edit fotograferades hos en fotograf på Kungsgatan. Fotot satt länge
uppe och de kallades för de 3 gracerna. Eva var vackrast. Lär ha haft många beundrare
enligt Linnéa. Enligt Eva var Linnéa mycket flitigt uppvaktad. Pip-pojken - så kallades han
för att han alltid hade pipa i munnen, det vill säga Hilding Höglund. Han hade först bjudit
upp Eva på Hultet, men K G Leffler hade då omtalat för honom att Eva var hans flicka och
henne skulle inte Hilding bry sig om."
Min farmor Eva, har jag aldrig träffat.
Eva Leffler (född Sandström)
min farmor
Birgit Lintner (kusin till Ingegärd):
"Några tankar om Myrudden som Kåge och Eva hade före Horskärr. Ett betydligt enklare
ställe. Glasveranda med kökssoffa = extrabädd och matbord och stolar. Ett stort rum med
våningssängar för 4 och så de där två bäddbara fåtöljerna mm. Längs ena gaveln fanns
ett långsmalt kök med vedspis. Vilka underbara bullar Eva bakade där. Varje dag fick vi
choklad på sängen och en tallrik med smörgås och bulle. Huset låg på sjötomt vid Ensjön.
Man åkte dit på vägen mot Västra Husby och tog sedan av på en liten väg vid Kårtorp.
Brygga, eka och kanot fanns."
"Rakt över sjön låg "Klippa bergen". Dit rodde vi för att bada och fiska braxenpankor.
Kåge, jag och någon mer lade nät: gädda, gös och braxenpankor. Underbara dagar vid
sjön. Jag har alltid älskat att fiska, så jag njöt. Braxenpankorna stekte Eva rätt hårt och
med färsk potatis från gården intill smakade dom underbart trots alla ben. Ingegärd och
jag, samt flera gånger även Signe Lundholm (hon bodde i våningen över mormor Emma
på Sandgatan) plockade mycket svamp och ibland blåbär. Ja, dessa underbara dagar och
helger på Myrudden och denna gästfrihet. Eva, alltid så glad och omtänksam, som nog
hade det rätt jobbigt med sitt stora hushåll. Trots att vi nog fick hjälpa till en hel del. Ja, jag
minns med stor tacksamhet."
Linnéa Höglund (född Sandström) 1894 - 1962
min fars moster
"Moster Néa" gifte sig med Hilding Höglund. Jag minns Hilding mycket väl. Han
fotograferade mig mycket och gav mig komplimanger när jag var i tonåren och det betydde
mycket när man var 18 år. Linnéa dog 1962 och jag låg i min säng när telefonen ringde.
Jag grät, för jag tyckte mycket om henne och jag var elva år. Hildings och Linnéas
lägenhet på Bellmansgatan i Stockholm minns jag mycket väl hur den såg ut. En gång
blev jag inlåst i deras badrum för att jag inte kunde låsa upp dörren inifrån. Varje dag på
väg till arbetet - åker jag förbi det huset.
Edith Hertzman (född Sandström) 1900 - 1992
min fars moster
"Moster Dittan" var för mig en rar och vänlig tant. Vi hade inte någon farmor så det var fint
att vi hade "moster Dittan", som ju var farmors syster. Men det tänkte vi inte så mycket på
då. Hon var änka i många år och bodde i farfars lägenhet när han hade dött. Hon
hushållade åt honom när han var änkling och arbetade hos min far (Bo Leffler) på kontoret
i Norrköpings Radio&TV-affär. "Moster Dittan" tyckte om att bjuda på middag och vi var
många gånger på Nya Rådstugugatan efter det att farfar var borta. När Dittan flyttat från
Nya Rådstugugatan var jag uppe på vinden där med min far och Dittans dotter Margit, min
fars kusin. Huset skulle rivas och stod tomt för övrigt. Jag höll på att flytta till egen bostad i
Norrköping och fick tillfälle att förse mig med några möbler. Där fanns diverse
efterlämnade saker. Några käppar lade jag också beslag på. De hade jag nytta av under
många år. Det var en speciell doft på vinden. Samma doft som när jag var liten. Vid det här
tillfället var jag 20 år.
Emma Sandström "Mormor Emma"
min fars mormor
Henne har jag träffat, men inte fars morfar, Oscar Fredrik. Hans föräldrar bodde ute vid
Löfstad slott, där fadern var smed. Oscar Fredrik arbetade på Drags fabriker i Norrköping.
Om man gick från "Lefflerska huset" på Rådstugugatan, förbi badhuset, bort mot
"spången" och vidare upp på Sandgatan (som gatan heter på andra sidan strömmen), så
kom man till "mormor" Emma. Dit gick vi ofta, Irma (min mor) och jag. På vägen dit, hände
det att vi matade fåglarna i parken. Idag bor mina föräldrar med utsikt mot den parken.
Badhuset är borta.
"Mormor" Emma bodde på bottenvåningen. Man gick uppmed en grusad gång, med
syrenberså till höger. Ingången var direkt till köket. Via köket kom man in i ett rum, där vi
drack kaffe. Ett rum fick man aldrig gå in i.
Emma hade nedsatt syn, minns jag. Huset finns inte kvar, men mina föräldrar har en bild
på det. När huset revs, flyttade mormor Emma till Norrköpings första servicehus för gamla.
Där var vi många gånger och besökte henne. Mormor Emma firade sin 90-årsdag i
"Lefflerska Huset" i farfars f d våning, där Dittan bodde efter honom. Emma var då blind,
rullstolsburen och hörde dåligt. Hon satt mest tyst, men när det skålades höjde hon glaset
och ropade högt: SKÅL!
Gerda Margareta Leffler "Faster Greti" 1896 - 1971
min farfars syster
________________________________________________________________
Föräldrar: Karl Leonhard Leffler och Gerda Sophia Mattsson
Syskon: Sven Leonard, Karl-Gustaf, Karin Maria
Ogift
Ålder 75 år
________________________________________________________________
Greti - pappas faster
Hon kallades "faster Greti" av dem jag hade omkring mig som liten.
Greti ingick mer eller mindre i vår familj under flera år. När vi gjorde utflykter var hon ofta
med och Greti var många gånger hemma hos oss på jularna. När hon blev liggande på
långvård de senaste åren så brevväxlade jag med henne under en kort tid. Det var under
det år jag studerade på Bankskola och tillfälligt bodde hos faster Ingegärd och Åke
Kallerdahl i Linköping.
Gretis avskedsbrev till mig:
"Söderköping 12 mars 1971
Kära lilla Inga!
Tack, lilla ungen min, för ditt brev igår. Vad du är rar som tänker på mig. Jag blir så glad åt
få brev och snällt av dig att offra tankar på gamla faster. Idag, ja alldeles nyss, besök av
kuratorn, som ville tala om att hon varit och hört sig för angående Lennings och plats för
mig där men det var inte lovande utsikter, helst vill jag ju ha ensamt rum och det är blott
några få.
Jag vill ju helst ha egen vrå så länge det går. Men det är ju inte alls aktuellt just nu, jag har
bäst där jag är, om jag får stanna här. Tillsyn och allt jag behöver. Jag hoppas få stanna
här med en tid framöver. Så länge jag inte kan klara mig själv i lyan. Jag har ju det bra,
även om minnet sviker mig och jag känner mig så dum, när inte tankarna vill följa med i
galoppen. Tillbringa livet i rullstol, har nog sina sidor. Man måste beundra Lasse, som ju
har många år att se fram emot. Jag har ju endast något år........ " (Lasse = min farbror)
"Jo du, längre kom jag inte den 12 men du får ursäkta att minnet sviker mig, jag fortsätter
där jag slutade....fast det redan är den ....Min ögon vill bara sluta sig och hjärtat strejkade i
natt. Det gjorde ont, men när jag fick en tablett, så blev det bättre. Ibland tycker jag att jag
dör, men så får jag mer kraft och tar nya tag.
Bara ett piller så blir det bättre.
Ja, inte har jag fått smaka döden så nära förr........vet det skall komma den tiden när allt
alltid försvinner och det blir slut på detta livet. Då vet man att det finns ett hem
däruppe.....Fast man inte förstår hur det skall bli en dag så hoppas man och tror att det är
en Faderhand som sluter sig om mig och där får man vila ut och tro....Vi veta ju att allt är
nåd och trofasthet från Gud, allt är gåvor av Herrens hand. Ja, alltid bara nåd från Herrens
hand.
Inte vet jag om du kan finna ut vad jag vill säga, mina tankar och ord äro så dimmiga, men
ett vet jag, allt är mening med detta livet.
Min gamla morfar brukade tala om, vad fåglarna sade när de kvittrade, och jag skulle tro
det var mening i detta. Nej, nu får jag sluta med det här pratet. Jag skulle vilja prata och
tala med dig om detta, ty jag tror att det är mening med allt som sker nu på jorden. Det står
i bibeln om man läser den från pärm till pärm. Nu ej mer, men låt oss tala om detta, när vi
råkas härnäst - om vi råkas här i tiden.
Nu vill jag gärna sända dig och alla i släkten en sista hälsning, om detta tidsskede är det
sista - jag vet att Gud är mycket nära i allt som sker nu.............
Din gamla faster Greti"
Faster Greti dog i juni 1971. Jag minns när min far svarade i telefonen och vi fick
beskedet. Hon hade just fått en önskan uppfylld - att komma till sjukhus i Norrköping. Men
där tynade hon bort. Greti var efter en lång tids sjukhusvistelse trött och blev i dålig
kondition.
Lite om Gretis liv
Greti hade mycket humor, var ofta glad, och jag tycker att man i brevet kan skymta lite av
humorn: "Bara ett piller så blir det bättre".
Birgit Lintner:
"Detta har min mamma berättat (Karin, som var Gretis syster). Fästmannen Per Afzelius -
kallad "Per Afze" var lungsjuk och reste för vård till ett sanatorium i Schweiz. Där hade han
en historia med någon - också patient. Greti bröt förlovningen och kom i någon religiös kris
och for till bibelskola i Danmark. Var sedan föreståndare på K F U K i Helsingborg och ett
sommarhem som K F U K hade i Kulla - Asumarstorp."
"När min mormor Gerda bröt ett lårben rätt snart efter morfars död, kom hon hem för att
bistå. Innan dess hade hon allvarliga samtal med höjdarna inom KFUK, bland annat Elsa
Cedergren, då hon fick höra att hon alltid var välkommen åter om något skulle hända i
Norrköping".
"Gerda Leffler dog 1942, dagen före Gerdadagen. Hon hade ju varit krasslig länge, men
just då gick allt så fort och oförberett. Hon dog i armarna på Greti och mig när vi skulle se
om henne före söndagsmiddagen. Min mamma Karin råkade vara i Norrköping på besök
just då. Hon ilade fort ut efter moster Hilma.
Gerdas syster Hilma hörde sedan mitten av 1930-talet till mormors hushåll. När Kåge med
familj kom hem efter en färd till landet fick de budet som var även för dem en
överraskning."
"Greti hade ett par anställningar i familj, innan hon kom som nattvak på
Kolmårdssanatoriet. Vi pratade en hel del under den tid vi bodde i samma hushåll. På 20-
talet under Tunnbindargatantiden hade Greti pianoelever."
"Att jag fanns med berodde på att jag bodde hos mormor Gerda från hösten 1939 till våren
1942 då hon gick bort. Jag läste på Lennings till textilingenjör och fick hjälpa Greti ganska
mycket med de gamla. Första året hade vi också Leonards syster "faster Anna" i hushållet.
Hon dog hösten 1940".
Enligt Ingegärds anteckningar gick Greti en tid i skola i Vadstena. Jag har också ett
fotoalbum, som varit Gretis, där det skymtar lite av hennes liv från 1910-1920-talet. Det
framgår bland annat att hon arbetade i Arkösund på Tullförvaltningen ett tag. Senare fick
Greti en pension ur dödsboet för arbetsinsatserna i föräldrahemmet på Nya
Rådstugugatan som pågick utan betalning under många år.
Greti hade oss, sin brors barnbarn som sina, och hon tyckte om att ge oss saker eller en
slant då och då. När hon dog, lämnade hon efter sig några saker från sin lilla "lya", en liten
etta med kokvrå. Många av dom sakerna fick jag. Det var porslin, husgeråd, linne och
möbler. Bordet och skåpet har jag inte kvar och en del porslin har väl gått sönder. Men det
finns något varje dag som jag ser på eller använder som varit faster Gretis. Dessa saker
känns lite speciella, trots att de flesta är nötta och gamla, som t ex brödsågen.
Stoppa tiden! Den går så fort! Jag kan ibland höra och dofta huset på Rådstugugatan 24.
Vad mycket jag nu skulle vilja fråga om, som jag aldrig gjorde när till exempel Greti levde.
Sven Leonhard Leffler 1890 - 1973
min farfars bror
________________________________________________________________
Föräldrar: Karl Leonard Leffler och Gerda Sofia Mattsson
Syskon: Karl-Gustaf, Karin Maria, Gerda Margareta (Greti)
Hustru: Elin Wilhelmina Zettervall 1892 - 1988
Barn: Hans Leonard 1919-1992, Margit Elisabeth f 1921, Gerda AnnMarie f 1924, Inga-Britt 1927 ("Birgitta")
Ålder: 83 år, gifte sig 28 år gammal
________________________________________________________________
1890 född i Jössefors
1891 flyttade till Finland
1900? ev gick i skola i Viborg
1900? tillbaka till Sverige
1911 Tekniska elementarskolan, kemitekniska linjen, ingenjörsexamen
praktik Skärblacka Pappersbruk, Loddby Sulfitfabrik,
Grycksbo Pappersbruk
1918 platschef för AB Billingsfors Långeds pappersbruk i Dals-Långed
1918 vigsel med Elin Wilhelmina Zettervall 1892-197?
1935 flyttade till Billingsfors - inköpschef
________________________________________________________________
Birgit Lintner:
"Sven och Elin träffades i Grycksbo, på pappersbruket, där Elin arbetade som
brukssköterska och Sven som ingenjör. Alla deras barn föddes i Dals Långed.
Som pensionärer bodde de i Kungsbacka."
Källor:
- Svenska Släktkalender 1950
Karin Maria Leffler (gift Sandgren) 1892 - 1952
min farfars syster
________________________________________________________________
Föräldrar: Karl Leonard Leffler och Gerda Sofia Mattsson
Syskon: Sven Leonhard, Karl-Gustaf, Gerda Margareta (Greti)
Make: Arvid Sandgren 1889-1967
Barn: Karin Birgitta (="Birgit" Lintner) f 1921, Elsa Augusta f 1922, CarlJohan Arvid f 1924, Valborg Gerda Elisabeth f 1926, Nils Erik f
1929
Ålder: 60 år
________________________________________________________________
De levde i Grycksbo. Arvid var kassör.
Källor:
- Svenska Släktkalendern 1950
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Ruth Maria Leffler (gift Meck) 1898 - 197?
min farfars kusin
________________________________________________________________
Föräldrar: Sköld Gustaf Leffler och Agnes Elvira Maria Schleman
Syskon: Sven Arne , (Gustaf Leonhard), Anna Astrid Elisabeth
Make: Meck
Barn: Sten (nu död)
________________________________________________________________
Birgit Lintner:
"Vid Ruths bröllop bodde de ute på lilla Greby. Minns att jag var brudnäbb och att vi
vinkade av brudparet ute på gårdsplanen. Det var ris, konfetti mm och när de åkt säger
Lars Leffler 'nu samlar vi ihop det här och kastar på prästen'. Det gjorde vi och då satt han
inomhus någonstans."
Källor:
- Svenska Släktkalendern 1950
Sven Arne Leffler 1901 - 1993
min farfars kusin
________________________________________________________________
Föräldrar: Sköld Gustaf Leffler och Agnes Elvira Maria Schleman
Syskon: Ruth Maria, Anna Astrid Elisabeth
Hustru: Gurli (tant Gulli) - modist
Barn: Marianne
Ålder: 92 år
________________________________________________________________
1901 född på Lilla Greby
1919 realexamen
1921 examen Handelsgymnasium
19? landsfiskal i Rejmyre
1941- landsfiskal i Borensberg
1964
19? distriktsåklagare vid Motala tingsrätt
________________________________________________________________
Arne bodde som pensionär i Linköping.
Källor:
- Svenska Släktkalendern 1950
- dödsannons
- Margareta Karlsson (född Leffler)
Anna Astrid Elisabeth Leffler 1906
min farfars kusin
________________________________________________________________
Föräldrar: Sköld Gustaf Leffler och Agnes Elvira Maria Schleman
Syskon: Sven Arne, Ruth Maria
Make: Forss
________________________________________________________________
Källor:
- Svenska Släktkalendern 1950
- Birgit Lintner
GENERATION 10
KARL LEONARD LEFFLER 1859 - 1933
min farfars far
________________________________________________________________
Föräldrar: Sven Leonhard Leffler och Charlotta Mathilda Waernmark
Syskon: Sköld Gustaf, Anna Mathilda
Hustru: Gerda Sofia Mattsson 1865 - 1942
Barn: Sven Leonhard, Karl-Gustaf, Karin Maria, Gerda
Margareta (Greti)
Ålder: 74 år, gifte sig 30 år gammal
_______________________________________________________________
1859 Född i Grebo, Östergötlands län (söder om Linköping)
1875 Konfirmation 16 år i Linköpings domkyrka
1876 Tekniska Elementarskolan i Norrköping (ingenjör)
1879 Examen, kemiska linjen
1879 Ritare i Linköping
1880 Elev Holmens Pappersbruk, Norrköping
1881 Skärblacka Pappersbruk som verkmästare
1888 Jössefors trämassefabrik som fabriksföreståndare
1889 vigsel med Gerda Mattsson, flyttning till Jössefors i Värmland
1890 Teknisk direktör på Kuusankoski pappersbruk i Finland
1891 Familjen flyttade till Finland (Gerda och sonen Sven)
1899 Leonard lämnade in avskedsansökan till Kuusankoski
1899 I tjänst på Atlas i Finland
1900? Flykten
1901 Bodde familjen vid Mariatorget i Stockholm
1902 Fabriksidkare i Norrköping
________________________________________________________________
Uppväxt
Ingegärds anteckningar:
"Leonard, liksom brodern Sköld föddes i Grebo socken söder om Linköping. Familjen
flyttade sedermera till Mjerdevid i Slaka utanför Linköping, där fadern hade sitt
kaptensboställe. Till Ämtöholm åkte man på besök då och då."
"Ingenjörsyrket lockade. Det låg ju liksom i släkten. Hans far och farfar voro visserligen
militärer, men även lantmätare. Hans farfars far och farfars farfar ingenjörer och lantmätare
(se svenska lantmätare). Även Leonards 2 söner gick igenom Tekniska Elementarskolan i
Norrköping, vid Strömmen på Strömsgatan. Hade han fått leva tillräckligt länge hade han
fått uppleva att sonsönerna Lars och Bo, studerat vid samma tekniska läroverk, men då
beläget i Norrköpings gamla lasarett vid V:a S:t Persgatan intill vattentornet. Även Lars son
Gunnar är ingenjör, men han har studerat i Linköping."
"Efter att ha varit ritare i Linköping och elev vid Holmens Pappersbruk i Norrköping, kom
han till Skärblacka Pappersbruk 1881 som verkmästare. Här stannade han i 7 år, d v s till
1888. Han kom till Kullerstad församling 1884 Man kan fråga sig av vad orsak han dröjde 3
år med att ändra på detta!"
"Under dessa år lärde han känna Gerda Mattsson, dotter tilll brukets pappersmästare
Samuel Mattsson, och blev grundligt förälskad i den 6 år yngre, brunögda damen och
friade - enligt farmor Gerda - i den Mattssonska bersån med tårar i ögonen."
"Innan de gifte sig hade Leonard fått plats som fabriksföreståndare vid Jössefors
Pappersbruk i Värmland. De vigdes i Kullerstad annandag påsk 1889, han 30 och hon 24
år gammal. Enligt Kullerstads lysnings- och vigselbok 1889 var 'fästekvinnan myndig och
föräldrarna har givit sitt bifall till giftermålet'. Samuel Mattsson bör väl ha känt sin måg rätt
väl eftersom de arbetade inom samma företag."
"Gerda och Leonard bosatte sig alltså i Jössefors och inredde här sitt första hem." "Tiden i
Jössefors blev inte så lång. Här föddes 1890 äldste sonen Sven. 1891 började den
legendariska tiden i Finland, som vi hörde om som barn. Det måste ha varit svåra och
arbetssamma år. Mest minns jag att man talade om Kuusankoski och så om FLYKTEN,
när jag var barn."
Tiden i Finland
På 1890-talet härskade ännu tsaren i Ryssland. Finland var en mer eller mindre
självständig provins under rysk överhöghet.
Ingegärd Kallerdahl (född Leffler):
"Kuusankoski ligger i Kymmene län, vid Kymmene älv norr om Kotka och nordost om
Helsingfors. Befolkningen är finsktalande. (Källa: uppslagsböcker)". "Kuusankoski AB finns
inte numera, ty Kymmene AB i Kuusankoski, finskt trävaru- och cellulosabolag etablerat
1872, äger Kymmene, Kuusankoski och Voikka Bruk anlagda 1872, 1874 respektive 1897
med träsliperier, sulfitcellulosafabriker och kraftverk, samtliga belägna i Kuusankoski
socken."
"Hit kom Leonard ensam 1890. På våren 1891 reste han till Sverige för att hämta Gerda
och sonen Sven. De hade tydligen denna tid vistats i Skärblacka hos hennes föräldrar. Det
framgår av ett brev från Birgit Lintner till mig, samt ur kopior av direktionsprotokoll.
Bostaden var inte heller klar."
Vidare i Ingegärds anteckningar:
"I korthet tedde sig livet i Kuusankoski så här: När Leonard kom med Gerda och sonen
Sven till Kuusankoski, var deras hus nästan klart. De kom att bo nära älvstranden . Det
måste varit ängsligt ibland för barnens skull."
"Här i Finland födde Gerda 4 barn; Karin, Karl Gustaf, Greti och Hans, som inte levde så
länge. Han dog och begravdes där. Jag vet inte om han föddes före Karin eller K G.
Emellertid talade familjen fortfarande i min barndom och ungdom om 'lillebror Hans'.
Gerda och Leonard hade en gipsstatyett av en visslande pojke med en kvast eller viska
under armen. Den hette vad jag vet 'sotarpojken' men hade blivit något av en symbol för
den lille döde Hans."
"De 2 äldsta gick i skola i Kuusankoski och barnen lärde sig tala finska, som de vid vuxen
ålder dock glömt det mesta av. Bruket hade egen folkskola." Ur skriften Kymmene AB
1842-1947: "På orten fanns affär, apotek och torg (dock genom Kymmene AB:s försorg).
Att det fanns järnvägar hade naturligtvis en kolossal betydelse." "Goda vänner till familjen
var Gunnar Boedecker, kamrer Gustafsson samt fabriken Atlas ägare. Leonhard kom
troligen mycket bra överens med bolagets direktör Cronwall. Det framgår av utdrag ur
protokollen."
"Leonards hälsa var inte den bästa dessa år. Troligen hade han redan nu diabetes". Av
brev från Gustav Danielsson (chefsarkivarie Kymmene AB 1975) till Ingegärd framgår att
han varit i Norge för att sköta sin hälsa." Vad jag vet var han i Larvik. Säkert sökte han
hjälp vid denna kurort. En diabetiker var ju denna tid helt hänvisad till diet." "Elin Leffler
berättade också för mig att farfar drabbats av Tyfoidfeber i Kuusankoski, varvid han
isolerades i en bagarstuga där."
Ur ett brev skrivet till Gustav Danielsson, chefsarkivarie Kymmene AB, från Ingegärd:
"Elin Leffler, har i telefonen nu i veckan berättat följande för mig. Leonard Leffler var god
vän med den person, som var 'Johankoski' bruks ägare - men hon minns inte hans namn -
dock hade hon hört att det var en mycket trevlig och vänlig människa. Hon säger att det
var meningen, att farfar skulle ha byggt pappersfabriken där, men det blev konkurs och
banken gick omkull." "På grund av dessa händelser fick arbetarna inte sina löner (ej heller
farfar) och folket var desperat. Familjen Leffler flydde från 'Johankoski' - ej från
Kuusankoski som vi barnbarn trott - mitt i vintern i släde med landsfiskalen på ena sidan
och länsman på den andra, båda med pistoler i händerna, med vilka de sköt varnande
skott över huvudena på folkmassan. De 4 barnen satt under fotsacken i slädens botten.
Man hade lagt ut trädstockar på vägen för att hindra dem. Om det var flera familjer som
flydde vet jag inte - otroligt är det väl inte. Däremot visste jag inte att de flydde till Viborg,
där de vistades en tid. Detta skedde cirka år 1900."
Av Ingegärds undersökningar från besök på Kymmene AB, genom efterforskningar i dess
arkiv, genom brevväxling med Gustav Danielsson, genom brevväxling och samtal med Elin
Leffler (Leonards svärdotter) och uppgifter från Birgit Lintner (barnbarn till Leonard, Karins
dotter), framgår att Leonard Leffler skulle uppsägas från sin tjänst 1899, att han därefter
vistades en tid i Finland och att det är oklart varför han flydde med familjen därifrån.
Här följer utdrag ur Kuusankoski AB:s direktionsprotokoll samt övriga uppgifter kring det
hela.
Ur Kuusankoskis Aktiebolags direktionsprotokoll:
14.8.1890
"§ 4 "Bland de 3 personer som ansökt pappersmästarebefattningen fäste sig Direktionen
vid Herr Leonard Leffler, som, utom hvad för honom utfärdade goda betyg öfver kunnighet
i facket, lämplighet att leda arbetsfolk och andra egenskaper, af Pappersmästaren P
Pettersson recommenderats såsom passande för bolagets nya pappersbruk. Då herr
Leffler oaktadt ombett icke kan nu komma hit öfver, men lofvadt från Jössefors, der han nu
är anställd, resa in till Stockholm i och för uppgörelse beslöt Direktionen att Hr Cronwall vid
lämpligt tillfälle efter öfverenskommelse med Leffler skulle sammanträffa med honom i
Stockholm och afsluta kontrakt om Lefflers engagerande."
26.9.1890
"§ 2 "Herr Cronwall anmälde att han i enlighet med direktionens beslut sammanträffat med
Herr Leonard Leffler i Stockholm den 25 sistlidne Augusti och der uppgjort kontrakt med
honom om hans engagement såsom pappersmästare vid Kuusankoski bruk på tre års tid
räknadt från den 1:e December 1890 emot kontant årligt arvode af 5100 (?) samt fritt logi,
vedbrand etc som allt framgår af kontraktet hvilket nu upplästes ocg af direktionen
godkändes."
"§ 3 Wid Cronwalls senaste besök på bruket den 8:e och 9:e i denna månad hade
Cronwall vidtagit åtgärd om uppbyggandet af ett boningshus om 3 (otydligt) rum, tambur
och kök samt veranda och ett vindsrum till bostad för den blifvande pappersmästaren."
26.3.1896
"§ 4 Pappersmästaren Leffler, hvars kontrakt i och med den nya pappersmaskinens
tillkomst i verksamhet upphörde att gälla, hade för verkställande direktören uttalat (sic) sin
önskan att beträffande sina löneförmåner blifva så ställd att han i kontant kunde beräkna
8000 mark per år. Då Hr Lefflers kontanta inkomst år 1895 uppgick till 6340 mark med
endast en pappersmaskin, ansåg direktionen att det ökade arbetet (med) den andra
pappersmaskinen medför wore värdt en förhöjning till 8000 mk och uppdrog åt
verkställande direktören att träffa sådant aftal med Herr Leffler att han för fortfarande
engagement kommer att erhålla ca 8000 mark per år vid normalt arbete i pappersbruket."
4.3.1898
"§ 4 Pappersmästaren Herr Leffler hade hos verkställande direktören anhållit om att få sin
bostad utvidgad med 2 á 3 rum och förelades direktionen 2 alternativa planteckningar
dertill. Direktionen beslöt att lokalen skulle få tillbyggas enligt förslaget med 2 rum."

 

17.12.1898
"§ 2 VD, som redan före ingången af underhandlingar upplyste Directionen om att
anledningen till dagens sammanträde varit de ytterligare allvarliga klagomålen, som under
dagarne inlupit öfver brukets pappersfabrikater.............
Directionen ej kunde besluta sig för, att för pappersafdelningen vid tillfälle engagera en ny
teknisk ledare istället för Herr Leffler. Efter Herr Kirchner ytterligare påpekat och under
uppläsande af flera i sista tiden ingångna bref i nämnda angelägenhet vidare bevisat, att
under den tiden han hade skötande af brukets affärer (sic) i sina händer, mycket ofta
berättigade anmärkningar gjorts angående papprets i allmänhet underhaltiga qvalitet,
ojemnheten tillvigt, dåliga sortering och packning, måste deraf slutas, att Herr Leffler hittills
icke förstått, att under den jemförelsevid långa tiden han sködt om brukets
pappersafdelningen, hittills icke lyckats, att skaffa sig och utbilda en duglig
arbetarepersonal, för att dermed kunna åstadkomma ett någorlunda tillfredsställande
fabrikat som kunde likställas med fabrikater af vår konkurrens. .......De sist förekomna
reklamationer beträffande ett större parti brunt omslagspapper tillverkadt för firman........i
St Petersburg hvaraf profver förelades Directionen, och då detta papper bildar det enklaste
slaget en pappersfabrik öfverhuvudtaget kan tillverka, och af Herr Leffler arbetats i en så
ytterst dåligt qvalitet.....så beslöt Directionen i sin helhet, att vid tillfälle uppsäga Herr
Leffler (min understrykning) och uppdrog......att genom annoncering i Sverige och
Tyskland träda i förbindelse med en för bruket passlig person."
(Kopistens, vid Kymmene AB:s arkiv, anmärkningar: "Vid samma tider fick ett större antal
högre befattningshavare avsked efter kontroverser med den uppenbart hetlevrade
Kirchner, som tydligen var en synnerligen nitisk 'ny kvast'. Leffler hade, av tidigare
handlingar att döma, klarat sig bra, men tydligen inte fallit Kirchner på läppen.")
30.3.1899
"§2 I sammanhang dermed beslöts, att Herr Leffler skulle uppsägas först några veckor före
den nya tekniska ledaren tillträder sin tjänst, (1.7) för att vara försäkrad om, att
pappersfabrikationen dittills inte må erfara något afbräck eller på något sätt störas. En
tremånads lön och ev ersättning för hyra etc beslöts år Herr Leffler ev utbetala."
Ur kopierat brev från Leonhard Leffler till Kuusankoski AB:
26.5.1899
"Då jag har för afsigt att afflytta härifrån i slutet af instundande Augusti månad, får jag
härmed kontraktsenligt uppsäga min befattning hos Kuusankoski Aktiebolag. Emedan det
är omöjligt för mig att reda mig med den lilla aflöning, som jag här har, och som icke heller
motsvarar det stränga arbetet och de fordringar som ställes på mig, känner jag mig
tvungen att taga detta steg. På samma gång jag beder få uttala mitt tack för de många år
jag varit i Bolagets tjenst, beder jag få försäkra om att jag liksom hittills skall med största
pligttrogenhet och samvetsgrannhet sköta min plats äfven under de trenne månader som
uppsägningstiden omfattar.
Högaktningsfullt
Leonard Leffler"
Arkivchef Gustav Danielsson kommenterar sina studier i arkivet i brev till Ingegärd:
"Däremot kan konstateras att Kirchners påstående helt jävas av brevens innehåll. Leffler
har under åren 1892 - 1898 besvarat och utrett i medeltal två reklamationer per år, en
remarkabelt låg siffra. Jag kan försäkra att vi i denna dag med långt driven automation och
datorstyrda pappersmaskiner erhåller proportionsvis flere reklamationer. Kundernas
anspråk har för all del stigit, men ändå."
Ingegärd Kallerdahl (född Leffler):
"Åren 1898-1899 när det blev stora översvämningar i Kymmene älv kunde man endast
förflytta sig med båt inom fabriken. Hur gör man då papper? Då måste ju produktionen lida
stora avbräck. Om den år 1898 omkomne ingenjören Cronwall fått leva hade säkert
situationen varit en annan ty med honom hade samarbetet gått bra. Cronwall tillhörde
bolages högste ledning. Kirchner var en hetlevrad herre och kom att lämna bolaget hastigt
efter en sammanstötning med bolagets ordförande år 1904."
"Det måste vara svårt att göra sig gällande när fabriken ligger i Kuusankoski och styrelse
mm finns i Åbo. Jag vet inte om det fanns telefoner denna tid, i så fall måste ju allt
avhandlas per brev, vilket ju tar längre tid. Av direktionsprotokollen kan man utläsa att
Leonard Leffler kämpat för bättre löneförmåner och mera personal, vilket till sist krönts
med framgång."
"Innan Leonard kom till Kuusankoski tycks bruket stått stilla i många år efter en brand. Det
byggdes upp igen i sten 1890. En ny stor pappersmaskin kom 1895. 1894 hade Leonard
som sagt fått en undermästare till hjälp. Bostaden byggdes också ut så den blev större
(med 2 rum). Så kom då den stora 'smällen' med Kirchners anklagelser 1898. Det var
alltså dags att lämna Kuusankoski."
"Enligt Elin Leffler skulle Leonard Leffler bygga pappersfabrik i 'Johankoski.' Kanske han
också med anledning av att avtalet med detta bruks ägare var klart, lämnade in sin
avskedsansökan?"
"Jag och många flera har trott att den omtalade flykten skedde från Kuusankoski. Elin
Leffler säger att det var från 'Johankoski'. Även Birgit Lintner (Karin Leffler-Sandgrens
dotter) har i brev till mig skrivit att familjen sist bodde i 'Yoankoski'. Men här tycks det
förekomma en namnförväxling med Juvankoski/Juankoski, enligt Gustav Danielsson i
hans 3:e brev. Detta verkar troligt. Detta bruks ägare hette Sohlberg (Juankoski). Jag
tyckte mig i Kymmene AB kapitlet om Strömsdals bruk i Juankoski finna underlag för
detaljerna i familjen Lefflers flykt undan arbetareupploppet."
"Arbetarna gick ju till attack. Vilka arbetare? Byggnadsarbetare som arbetade på att
bygga upp fabriken eller pappersbrukets arbetare? Fabriken blev ju aldrig helt klar." (Atlas
i Juvankoski).
Från Gustav Danielssons brev:
"Pappersfabriks AB Atlas låg i Juvankoski i Uskela socken halvannan mil från nuvarande
Salo stad cirka 5 mil från Åbo. Fabriken grundades år 1900, men blev aldrig helt färdig.
Den gick i konkurs 1905" "Några uppgifter om vad som hänt med Atlas arkiv har jag inte,
men högst sannolikt är det förstört." "Detta bolag har självfallet inget att göra med
Strömsdals bruk i Juankoski, cirka 7 mil norr om Kuopio stad i ett helt annat län." "Jag har
inte funnit belägg för att Leffler skulle ha trätt i Strömsdals tjänst. Detta bruk återupptog
först 1906 slipmassetillverkning....efter att tidigare ha varit ett järnbruk."
I Svenska Frimurare har Leonard Leffler lämnat uppgifter om sig själv, men där finns inte
'Johankoski' nämnt alls. Ingegärd skriver vidare:
"Men Elin Leffler är absolut säker på sin sak, det var därifrån familjen flydde."
"Elin Leffler säger att J-koski ligger på ryska sidan, han skulle bygga pappersbruk där, men
bruket gick omkull."
"..upplevelsen måste varit skräckfylld, min far ville aldrig tala om den, sade bara att
ryssarna var det värsta som fanns. Var arbetarna i 'Johankoski' rysk befolkning?"
Ur Victor Hovings verk "Strömsdals bruk, Juantehedas 1746-1946:
"Med detta år, 1899, begynte ett kort, oroligt och ingalunda lyckosamt avsnitt i Strömsdals
händelserika historia." "Taimi köpte hela Strömdal." "Den 11 dec 1890 inlämnade bolaget
till Rådsturätten i Wiborg sin konkursanmälan." "..man genast fick klart för sig att ...
(bankens).... ställning skulle bliva i grund skakad genom att banken beviljat Taimi stor
kredit. En så stor förlust ansågs banken knappast kunna bära...och att en bank gick omkull
var något som Finland därintills inte upplevat.".....
Kort sammanställning av vad som hände, före och efter flykten:
1890 Leonard kom ensam till Kuusankoski
1891 Gerda och sonen Sven kom
1898 Kuusankoski fick konkurrens av Voikka bruk
1898-
1899 Översvämningar Kymmene älv
1899 Leonard blev kritiserad/lämnade in avskedsansökan
1899 Leonard kom enligt egen uppgift i 'Svenska frimuarare' till Atlas
utanför Åbo
1899 kom det s k 'februarimanifestet', som berövade finska folket många
rättigheter. Det var oroliga tider i landet!
1900 Atlas grundades (konkurs 1905, enligt arkivarie Gustav Danielsson)
På 1890-talet började Nikolaj II av Ryssland förstörelsen av Finlands statsinstitutioner
genom generalguvernören. Familjen vistades en tid i Viborg, efter flykten, enligt Elin Leffler
1901 - troligen - bodde familjen i Stockholm vid Mariatorget
1902 Familjen var i Norrköping
Varken Ingegärd eller jag kan komma fram till vad som egentligen hände, eller var det
hände, men det framgår ju av Leonards uppsägning att han sökte sig bort från
Kuusankoski. Att han var på Atlas i Juvankoski, har han själv uppgett. Men varifrån skedde
flykten och varför? Var han engagerad på flera håll? Var han på besök någonstans när
flykten skedde? Det får vi kanske aldrig veta. Det hela är otroligt spännande och mystifikt.
Om han flydde till Viborg, är det väl mer sannolikt att det gjordes från Kuusankoski eller
Juankoski, som ligger närmare. Varför åt andra hållet (från Sverige) - om flykten sker från
Juvankoski? Elin Leffler minns bestämt att de befann sig nära ryska gränsen. Juankoski
ligger mer åt Rysslandshållet än Juvankoski (Åbo).
Tillbaka i Sverige
Ingegärd Kallerdahl (född Leffler)
"1901 (troligen) bodde familjen i Stockholm Dottern Karin passerade ju ibland Stockholm
per tåg, när Sandgrenska familjen från Grycksbo reste till 'morfars' i Norrköping. Hon
berättade en gång för sina barn, hur hon som barn då hon en gång lekte här ovanför södra
stationens bangård, tappat en boll, som fallit ner på järnvägsspåren under bergsstupet just
där järnvägen kommer ut på södra sidan av tunneln. (Ur brev från Birgit Lintner till
Ingegärd). Familjen bodde ju inte långt därifrån på Söder. Farmor Gerda berättade en
gång för mig att de bott vid Mariatorget. Jag tror det var i samband med att jag bodde strax
intill, på Hornsgatan, vintern 1939-1940. Jag minns att jag studerade husen runt torget
ibland och undrade i vilket de bott ty gatuadressen hade jag inte."
Fabriksidkare i Norrköping
Ingegärd Kallerdahl (född Leffler):
"1902 etablerade sig Leonard Leffler som fabriksidkare i Norrköping. Att han sökte sig hit
kan ha många orsaker. Östergötland var hans och Gerdas hemort. Hans farmor (Anette
Justine Brunbeck), var ju bördig härifrån och hans farföräldrar flyttade hit från Ämtöholm
1852 och då även hans far Sven Leonard Leffler....Här fanns också en bra
utskeppningshamn för export av filar. Jag har ett svagt minne av att jag hört att han under
Finlandsåren fått vissa ryska kontakter. Han lär ha sålt mycket filar till Ryssland bland
annat under första världskriget. Jag har även ett svagt minne av att ha hört att Leonard
Leffler inte kom tomhänt hem från Finland, att han tjänat pengar där. Det motsägs av
direktionsprotokollen från Kymmene AB:s arkiv."
"Han bildade alltså AB Norrköpings Filfabrik - ett rent familjeaktiebolag, ty familjens
medlemmar ägde aktierna. Fabriken låg på Oskarsgatan i Kneippen. Byggnaden finns
fortfarande kvar (1975) och även aktiebolagsboken. Min man, Åke Kallerdahl, fann den i
ett vindskontor på Nya Rådstugugatan, vid ett besök som vi avlade i den gamla, för
rivning, färdiga fastigheten, då vi syskon hade träff hos Bo och Irma i februari 1973. Finns
nu i min ägo och skall följa släkthistorien."
"Det fanns en hel del byggnader som han byggde till, enligt Elin Leffler. Försäljare var Gillis
Sandberg, men han var inte bra försäljare, men en förtjusande man. Alla tyckte om honom.
Farfar ansåg att detta gjorde att han ändå sålde en del."
Bostaden på Tunnbindaregatan
Ingegärd Kallerdahl (född Leffler):
"I Norrköping bodde familjen först på Kungsgatan vid Lilla Torget (numera Samtalstorget). I
huset fanns i min barn- och ungdom på nedre botten en järnhandel och tvärsöver gatan
låg/ligger Walbecks Konditori. Efter några år flyttade familjen till Tunnbindaregatan 6. Båda
våningarna var stora, vet inte vilken som var störst. På Tunnbindaregatan bestod den av 8
rum och kök. Ett rum var kontor för filfabriken. Därintill bodde systern Anna, som skötte
kontorsgöromålen. För övrigt fanns sängkammare, förmak, en jättestor matsal, flickornas
rum och pojkarnas, som sedermera blev gästrum, och till slut jungfrukammare, även den
ett stort rum. Skafferiet låg med ingång därifrån."
"Sedan kom köket. Mellan kök och matsal låg serveringsrummet. Här förvarades
dammsugaren, vilken jag som barn med bävan i hjärtat klappade som det varit en farlig
best. Dammsugare var inte särdeles vanliga på 20-talet."
Birgit Lintner:
"Vi lekte mycket i den stora matsalen. Här fanns många stolar att ställa i rad. När Inga och
Lasse kom var det extra kul. Lasse var alltid konduktör med en gammal handväska på
magen. Inga och Lasse är de kusiner man upplevt mest med."
"Serveringsrummet var för mig ett verkligt äventyr. Man gick in via dörr i matsalen. I
rummet fanns hyllor med porslin och lådor med bestick. Vidare förvarades i skåp en del
specierier (torra). Torkad frukt, mandel, annat gott och kryddor. Allt luktade så vansinnigt
gott. Denna blandning av allt möjligt".
Ingegärd Kallerdahl (född Leffler):
"Fabriken gick utmärkt och familjen hade det mycket gott ställt." "Leonard och Gerda satte
pojkarna i elementarläroverket, flickorna i Philska skolan, sedermera omdöpt till
Norrköpings Norra läroverk för flickor (vid Norrtull). Ibland bytte man barn med Sköld och
Mia och hade Ruth och Astrid som skolbarn".
"Det var skojigt och lite högtidligt att gå till farmor och farfar. De bodde en trappa upp på
Tunnbindaregatan och överst bodde värdinnan. Före trappan upp dit var det ett par
spännande svängdörrar med röda sammetskanter. Där fick man inte gå. Badrummet var
en stor historia liksom en del garderober. I badrummet fanns en stor kopparkamin med
vattencistern. Där eldade man med ved för att få varmt badvatten. Det var ovanligt med
badrum denna tid."
"Filfabriken gick bra och familjens ekonomi var god. Det märks på standarden. Döttrarna,
både Karin och Greti red, något endast för de bättre situerade förr och hon och Karin
semestrade på västkusten, ja föräldrarna var väl med också!? Det var kostsamt att ha
barnen i skolan, terminsavgifter och skolböcker skulle betalas. Jungfru måste man ha, det
var ju stor våning att sköta. Vi, Karl Gustafs familj, bodde endast 3 kvartér (kvadrater säger
man i Norrköping) härifrån. Det var lätt att kila hit. Men när jag fyllt 7 år blev det värre, då vi
flyttade till Kneippen, men på frukostrasten fick vi tidvis äta hos farmor och då fick man
ibland biff, det var festligt. Farfar höll diet, fick ofta just detta till frukost. Han hade ju
sockersjuka."
"Gunnar Möllerström, läkarkandidat, vad god vän med farfar i Norrköping. Han blev läkare.
Han hjälpte farfar med hans diabetes. Senare blev han specialist på bukspottkörtelns
funktion (se Svensk Uppslagsbok)."
"Mjölk skall ju en diabetiker vara försiktig med. Farfar brukade säga: 'mjölk är kalvens
föda', och han drack aldrig mjölk."
"Här på Tunnbindaregatan levdes glatt och intensivt, umgicks med släkt och vänner.
Leonard sade aldrig skål, han sa 'bonn', vilket lät festligt och roligt. Ungdomarna hade
kostymbaler - kort finns ännu i mitt album. Gerda och Leonard hade en regelbunden
dagsrytm. Vid 8.30 åt man frukost, kl 11.00 f m kaffe, kl 14.00 middag, kl 16.30 e m kaffe
och c:a 19.00-19.30 kvällsmat, ett spännande kvällsmål för oss barnbarn att deltaga i. Det
vankades egentligen inga märkvärdigheter, vanorna här var enkla, jag minns mest téet,
litet pålägg, ost och rättika. Efter middagen sov Gerda och Leonard middag, åtminstone en
timma och kom man då fick man vänta tills de vaknade."
"Som barn tyckte man farfar var en spännande gubbe. Man satt i hans knä och fick blåsa
på fickuret, vars boett kunde öppnas med ett tryck på fjädern, men det förstod man inte då,
utan vi barn trodde det berodde på hur hårt vi blåste".
Birgit Lintner:
"Norrköpingsresorna var min barndoms stora äventyr. Innan jag började skolan for vi på
vintern, höst eller vår. Sedan blev det en och annan resa när man hade skollov. En eller
flera gånger var vår hemhjälp med för att hjälpa till i det stora hushållet. Minns särskilt vår
pärla Frida som dog 1993 - 93 år gammal. Detta var de enda tillfällen hon kom ut och hon
talade alltid om dessa 'underbara Lefflers'. Morfar hade alltid så roligt med henne och
brukade sjunga: det var jag och lilla Frida osv. Och Frida bara skrattade och var glad som
alltid."
"Vi bodde i det s k gästrummet, d v s 'pojkarnas' rum och Greti som på 20-talets början var
kvar i Norrköping bodde i flickrummet med sina blå möbler. Hon gav pianolektioner och då
skulle vi barn hålla oss ur vägen."
"Minns morgnarna på Tunnbindaregatan. Vaknade tidigt vid slammer och dån från
bryggarhästarna när de åkte ut från bryggeriet. Vagnarna hade järnhjul och förde ett
väldigt väsen mot gatstenarna. Gläntade man på fönstret hördes ljuden från Törnell &
Ringström samt Nyborgs Yllefabriker. Inte anade jag då att jag skulle komma att arbeta
som textilingenjör hos Nyborgs. En annan sak har fastnat starkt i minnet. När man satt där
så tyst, utan att väcka de andra och spanade i fönstret såg man några svarta gubbaktiga
saker som satt på skorstenarna och vände sig med vinden. Sådant fanns inte hemma. Vad
de hade för funktion vet jag ännu inte. Tror att de skulle avleda rök på något sätt."
Nya Rådstugugatan 24 ("Lefflerska huset")
Ingegärd Kallerdahl (född Leffler):
"I slutet på 1920-talet köpte farfar fastigheten Rosen 4 A på Nya Rådstugugatan 24. Det
blev väl för stort på Tunnbindaregatan. Kanske började han känna sig gammal och trött.
Han var väl i 65-årsåldern nu. Han ville även ordna för sin Gerda så hon skulle vara
ekonomiskt trygg om han skulle dö först. Då skulle hon leva på inkomsten av fastigheten.
Hypotekslån ordnades och de flyttade in i sin 5-rumsvåning med utsikt över prästgården i
Hedvigs församling. Vid gatan låg 'gathuset' - det vackra - enligt många ett av Norrköpings
vackraste med fina stuckatörsarbeten. Färgskimrande fönster och snidade trädetaljer i
trappuppgången. Egentligen var väl inte huset så märkligt och läget var väl nära hamnen
och .....där nattrafiken blomstrade, men det låg också både centralt och lugnt. Genom en
port kom man in på gården. Där låg gårdshuset med små enkla 1- och 2-rumslägenheter,
bebodda av fabriksarbetare m fl och genom ännu ett portvalv kom man till ännu en gård
med ett 'fabrikshus' där det fanns möbelsnickeri och glasmästare bland annat."
"Från åren på Rådstugugatan minns jag farfar som en vacker och fin gammal man, även
om han blivit rätt rund om magen. Ibland när vi kom på besök fick vi följa med till
saluhallen och se på fisk och köpa ost. Amper skulle den vara. På skoj brukade han säga
att: 'när man skall köpa ost skall man lägga dem bredvid varandra och se vilken som
kryper fortast och den tar man'. Hos Gerda och Leonard bodde hans syster Anna och
hennes systrar Anna och Hilma kom då och då från Skärblacka till Rådstugatan för att
hälsa på".
"1932 pensionerade farfar sig. Aktierna i filfabriken övertogs då till största delen av sonen
Karl Gustaf som varit anställd där rätt många år." "Fabriken gick inget särskilt bra längre.
Under 1:a världskriget var det högkonjunktur för filar men den dalade under 1920-talet och
till slut lades tillverkningen ned. Namnet behölls dock, vår far behöll aktiebolaget flera år
men sände filar till annan ort för ombyggning."
"1932 blev farfar allvarligt sjuk. Han låg tärd och blek i sin säng och den 24 februari 1933
avled han. Elin Leffler har berättat att hon satt en hel del vid hans säng. Han ville helst
även ha Gerda där hela tiden 'Hon har så mycket att göra' klagade han. En av hans
älsklingsrätter var ostron. Det hade farmor köpt åt honom dagen innan han gick bort. Men
då kunde han inte äta dem. Just då han dog hade farmor för ett ögonblick gått ut i köket."
"Jag minns så väl hur hemskt det kändes när våra föräldrar kom hem till Kneippen och
berättade att farfar var död. Det var min första konfrontation med döden. Lars och jag fick
efter någon dag följa med till Rådstugatan. Där i vardagsrummet, med levande ljus
runtomkring, låg farfar i sin kista, så lik sig och såg ut att sova. Det var inte så hemskt att
se, men så sorgligt, för man skulle aldrig få prata med honom mera. Han begravdes i
Hedvigs kyrka. Det var min första begravning, och det var mycket blommor, frimurarna
uppvaktade och det luktade litet lik. Sedan var det kortege med bilar till Norra kyrkogården
vid Matteus kyrkan där farfar tidigare inköpt en rätt stor familjegrav. Och här i kyla och rusk
sänkte man farfar i jorden och alla grät, en del pratade och så åkte vi till Rådstugatan där
jungfrun väntade med en fin begravningsmiddag. Där väntade också faster Karin. Hon
hade fått blodpropp i benet och kunde inte vara med under begravningen."
"Farmor ville att jag liksom övriga av familjens damer skulle bära svart sorgslöja på hatten.
Men mor Eva sade nej. Hon ansåg att jag var för ung - jag skulle fylla 15 år till sommaren."
"Det finns så mycket mer att berätta. En del kommer på Gerda Lefflers avsnitt."
"Karl Leonard var mycket intresserad av vår släkt och dess historia. Han höll kontakt med
Åkerhielms på Dylta. Han hade även kontakt med den yngre grenen av släkten och med
Gustaf Elgenstierna - geneolog och utgivare av Svenska släktkalendern. Karl Leonard såg
också till att vi har fått en storartad släkttavla på 5 stora ark, vilka skall läggas i följd efter
varandra. Stilen är väldigt liten, men vackert och tydligt skrivet och den är gjord på 1920-
talet."
"Ett av dina intressen ärvdes av sonen Karl Gustaf och mig, hans dotter. Du var
intresserad av svampplockning och jag lärde mig många sorter då hela vår familj med
farmor och farfar i spetsen for ut i bilen t ex till Kolmården för att plocka svamp." "Karl
Leonard var även intresserad frimurare och med åren hade han tagit 12:e? graden."
"Tack farfar för de minnen du lämnat efter dig och för att du i tid tog dig an släktens
intressen. Synd att dina söner ej delade dem. Men jag hoppas att jag, din sondotter, som
fått intresset i arv, i någon mån skall lyckas göra en någorlunda intressant släktkavalkad -
en levnadsbeskrivning - över var och en eller åtminstone så många som möjligt av de som
levat före oss".
Källor:
- Svenska lantmätare
- Svenska frimurare
- Uppslagsböcker
- Kopior arkivet Kymmene AB, Finland
- Jubileumsskrift Kymmene AB 1872-1947 del I och II, Viktor Hoving
- Kymin Osakeyhtiö 1872-1972, Kymmene AB
- Strömsdals bruk, Juantehedas 1746-1946, Victor Hoving
- Brevväxling Kymmene AB
- Kullerstad in- och utflyttningslängd
Gerda Sophia Mattsson 1865-1942
min farfars mor
________________________________________________________________
Föräldrar: Samuel Mattsson och Christina Maria Olofsdotter
Syskon: Axel Emil, Hilma Charlotta, Anna Elisabeth, Per
Make: Karl Leonhard Leffler
Barn: Sven Leonhard, Karl Gustaf, Karin Maria, Gerda
Margareta (Greti)
Ålder: 77 år
________________________________________________________________
Gerdas föräldrahem
Fadern var pappersmästare vid Skärblacka bruk. Hon föddes i Fässberg, Bohuslän
(numera Mölndal) och gifte sig med Karl Leonard Leffler 1889.
Ingegärd Kallerdahl (född Leffler):
"Enligt kusin Birgit Lintner i ett brev daterat 2 januari 1972 skulle hon vara vara från
Bohuslän och i så fall skulle hon som barn eller ung kommit till Skärblacka. Hon växte upp
i ett starkt religiöst hem."
"Jag kan inte minnas att jag som barn träffade min farmors föräldrar men hennes syskon
Hilma och Anna bodde kvar i föräldrahemmet i Skärblacka rätt många år. Däremot minns
jag hur där såg ut. Till huset hörde trädgård och ett uthus där man bland hade höns. Jag
tror det var konditori på nedre botten. Familjen Mattsson bodde 1 trappa upp i det nya
huset kallat Mamre. Det var en ganska smal trappa som ledde dit. När man kom upp låg
köket mitt framför trappan och till vänster kom man in i ett stort rum med balkong mot
järnvägen och stationen."
"Här var det spännande att sitta och titta. Tror vi drack kaffet där. På var sida av det stora
rummet fanns mostrarnas rum och sängkammare. Vi var också i Kullerstad på Sörby och
hälsade på vänner till farmor. Goda vänner till henne var Lotten och Dora - efternamnet
har jag glömt. Vi barn tyckte att Lotten var litet otäck, men Dora snäll."
"Farmor har berättat för mig om farfars frieri. Hon raljerade litet med honom, höll honom på
sträckbänken, och hon sade att där satt han i bersån med huvudet i händerna och tårar i
ögonen och då föll hon till föga och sade 'ja'."
Gerdas familjeliv
Ingegärd Kallerdahl (född Leffler):
"Hon fick flytta flera stora långa flyttningar under de närmaste 20 åren. Först till mannen i
Jössefors, sedan till Finland, så Stockholm, men från 1902 bodde de till sin död i
Norrköping."
"Farmor och farfar var ett gästfritt par och hon var säkert eldsjälen i de fester och
förnöjelser som gick av stapeln när barnen växte upp. Hon var en lugn, godmodig kvinna,
litet rund i figuren och ståtligt växt med bruna ögon och mörkt hår. Hon verkade aldrig
jäktad, var alltid lugn, glad och harmonisk. Blev det en fnurra på den äktenskapliga tråden
kunde hon konsten att tiga tills Leonard bad om förlåtelse."
"När vi barn var små firade vi julafton hos farfar och farmor på Tunnbindaregatan, men
senare blev det vartannat år och däremellan kom de samt mostrarna, Anna och Hilma till
oss. Då och då reste Gerda och Leonard för att besöka sonen Sven med familj i DalsLånged och dottern Karin med familj i Grycksbo. På somrarna brukade de 'dricka brunn' i
Söderköping, varvid vår familj hälsade på dem och vi företog promenader på
Ramunderberget."
"Min mor hade aldrig svärmorsproblem, åtminstone inga stora, trots att familjerna bodde i
våningarna bredvid varandra på Nya Rådstugugatan 24. Vi hade en dörr upptagen mellan
oss. Hyresgästen före oss ville inte ha alla 5 rummen och då stängdes det närmast farfar
och farmor av, och dörren togs upp så de fick ett gästrum till. Det behövdes nog, ty när
Svens kom hem hade de 4 barn och Karins hade 5. Dessutom var ju Gerdas syster Hilma
ofta där. Anna hade dött när vi 1934 flyttade hit till Nya Rådstugugatan från Kneippbaden."
"Det finns så mycket att berätta. T ex hur farmor tog med oss ungar (Lasse och mig)
varma sommardagar, när vi gästade henne på Tunnbindaregatan, och satte oss under
pumpen för att svalka oss med kallvatten. Hu, det var härligt! Och att gå med och handla
var ett äventyr. Både farmor och min mor handlade kött hos Pettersson och Jonsson vid
Lilla Torget (nu Samtalstorget). Det är bänk nu (1974) där köttaffären låg. Fiskaffären och
bageriet fanns på Bredgatan och på Kungsgatan handlade vi hos Henning Cassel & Co,
specieri- och diversehandel. Senare, efter flyttning till Rådstugugatan, var det ett äventyr
att följa med på torget och Saluhallen, samt Eric Olssons speceri- och delikatessaffär på
Trädgårdsgatan."
"Att dricka kaffe med farmors skorpor till var jättegott. Kunde man, passade man
förmiddags- och eftermiddagskaffet ibland, liksom kvällsmaten. De äldre drack kaffe med
mycket varmt vatten i och socker och grädde. Vi satt gärna på kvällarna och pratade med
henne och spelade knackpatiens."
"I många år bodde svägerskan Anna Leffler hos Gerda och Leonard. Aldrig hörde man
dem byta ett hårt ord sinsemellan. Det var helt naturligt att Anna bodde där."
"Varje år åt vi gåsmiddag hos farmor. Vilken svartsoppa hon lagade! Men vi åt inte bara
många glada, goda måltider vid deras matsalsbord. Där spelade vi också bordscrocket,
lade pussel osv. Och på pianot hos dem lärde åtminstone jag noterna."
"Tyvärr kan jag inte minnas vilka personer som var vänner och umgänge till farfar och
farmor med undantag för Alvar Almqvist som var anställd på kontoret i en stor
pappershandel i hörnet av Drottninggatan och Skolgatan (nu är där en barservering). Jag
minns besök som farmor gjorde hos väninnor för att dricka kaffe och där jag var med, men
jag minns inte hur de såg ut. Ibland hade farfar någon god vän på besök, men då störde
inte ett väluppfostrat barnbarn. Elin Leffler bodde så långt bort att hon inte minns några
namn utom Dr Möllerström. I aktiebolagsboken för Norrköpings filfabrik finns namnen
Pripp och Svan, kanske var de vänner. De hade några aktier var."
Gerda på äldre dar
Birgit Lintner:
"Sommaren 1935 efter min konfirmation fick jag åka till Norrköping. Mormor Gerda hade
brutit sitt ben någongång innan. Till sommaren hade det hyrts övervåningen i ett hus ute i
Lindö. Där fanns ett fint tillfälle för Gerda och faster Anna att må gott på den stora
glasverandan. Hemhjälpen var ledig och det var meningen att jag skulle hjälpa Greti som
nu flyttat hem från Helsingborg. En helg fick jag byta med Ingegärd och vara ute på
Myrudden. Någon gång under den tiden åkte vi till Söderköping för att hälsa på moster
Anna. Det var sista gången jag såg henne."
Ingegärd Kallerdahl (född Leffler):
"Hon blev aldrig bra i benet men hon gav sig inte. Till Eva och KG:s förskräckelse gick hon
i trapporna i farstun för att träna. Hon måste ha krycka de år hon hade kvar. Nu kom
Gunnar Landström in i bekantskapskretsen. Han hade sjukvårdsaffär och en viss förmåga
att charma medelålderns och äldre damer."
"När farmor Gerda blev änka flyttade dottern Greti (enligt faderns önskan) hem för att ta
hand om de gamla. Både mor och dotter var svaga för Gunnar Landström, men Hilma
Mattsson genomskådade honom och muttrade: nu är han här igen kaffeburken. Hon kom
då och då på besök från Kullerstad ålderdomshem. Barndomshemmet Mamre var då
sedan länge sålt. När Hilma blev sur och tvär varnade farmor: 'Hilma, om Du inte är snäll
får Du åka hem'."
Birgit Lintner:
"Affären Landström blev inte så långvarig. Började under den tid jag bodde hos mormor
Gerda (1939-1942). Greti skötte sina fötter i hans affär och tog hem honom för att sköta
mormors fötter. Han var allt annat än snäll. Moster Hilma, som han kallade 'Hennes
Majestät',och jag genomskådade honom och brukade ge varandra en puff i sidan ibland.
Hilma flyttade till Gerda efter systern Annas död och bodde kvar till efter Gerdas död, då
hon flyttade till ålderdomshemmet i Kullerstad. Ingegärd och jag var så ofta vi kunde dit.
Åkte cykel."
Ingegärd Kallerdahl (född Leffler):
"Sista åren av sitt liv var Gerda sjuklig. Hon fick flera hjärnblödningar och blev bland annat
litet extra romantisk. Dottern Greti vårdade henne tills hon gick bort."
"Farmor fick ålderssocker på gamla dar. Jag minns inte så mycket från hennes sista år, då
jag mest arbetade i Stockholm. Efter hennes död upplöstes det gamla hemmet." "Hon
lämnade ett stort tomrum efter sig, hon hade betytt så mycket för bland annat oss
barnbarn i Norrköping."
Mattssonska familjen
Min farfars morfar, Samuel Mattsson, 1834 - 1921, var starkt religiös. Han var med på fotot
när min farfar gifte sig 1918. Hustrun var då död. Så här har Elin Leffler berättat för
Ingegärd:
Ingegärd Kallerdahl (född Leffler):
"Maria och Sköld Leffler, liksom Mattssons, var på besök hos Gerda och Leonard Leffler.
Faster Mia (Maria) spelade gärna en glad galopp på pianot, men det föll inte Samuel
(Gerdas far) i smaken. Han kom med bibeln och lade upp den på matsalsbordet, äskade
tystnad och ansåg att man behövde höra ett Guds Ord."
Gerda hade flera syskon; Anna Elisabeth född 1867, Hilma Charlotta född 1860 och Axel
Emil född 1858, samt Per som finns med på ett foto, men Ingegärd har inte skrivit
någonstans om honom.
Anna Mattsson
Ingegärd Kallerdahl (född Leffler):
"Farmors andra syster, Anna, var den första av systrarna som dog." "Hon var alltid glad
och snäll. På 1930-talet eller tidigare fick hon en sjukdom som gjorde att hon hamnade i
rullstol i 45-årsåldern och hon framlevde en del år på sjukhemmet intill lasarettet i

Söderköping. Vi barn följde gärna med och hälsade på 'moster' Anna, ty vi älskade henne.
Och det var underbart när vår far i bilen hämtade hem henne från Söderköping på ett
besök t ex vid jul eller en sommar-födelsedag. Under många år bodde hon först
tillsammans med systern Hilma i det gamla föräldrahemmet i Skärblacka. Då och då
gästade systrarna långa perioder syster och svåger i Norrköping. De är begravna på
Kullerstad kyrkogård".
Birgit Lintner:
"Anna hade något rörelsehinder och kom till slut i rullstol. Till tidigaste minnen av henne
hör att min mor gick bakom henne och lyfte på benen när hon skulle upp i spårvagnen ner
till Torget."
Hilma Mattsson
Ingegärd Kallerdahl (född Leffler):
"Sina sista år framlevde hon på Kullerstads ålderdomshem. Hon blev tidigt döv, hörde till
slut mycket illa, men lade ändå alltid märke till allt omkring sig. Hon var kärvare till sättet
än den glada Anna, men även Hilma var snäll och varmt älskad av oss barn. Vi försökte
hälsa på henne när vi kunde på ålderdomshemmet. Särskilt 2 gånger minns jag bäst. Min
kusin Inga-Britt och jag skulle göra en cykeltur Norrköping, Ljungsbro, Motala, Vreta
Kloster varvid vi besökte moster Hilma som grät av glädje. Sista julen hon levde var hon
mycket svag och hade blivit sängliggande. Vår familj skulle ut för att önska God Jul och
fira litet jul med henne. Julklapparna var ett bekymmer till en så sjuk och gammal
människa. Min julklapp blev en liten gran klädd med ljus och glitter. Vi kunde ej samtala
med henne p g a hennes dövhet, men tårarna rann ned för kinderna. Hon höll oss i
handen nickade mot granen och viskade om och om igen; så vackert, så vackert. Vi var så
glada att hon såg granen och ljusen ty utom dövheten var hon också mycket närsynt".
Axel Mattsson
Ingegärd Kallerdahl (Leffler):
"Han lär ha haft bara en arm". "Här fanns 1939 relativt nybyggda bostadshus och
mittemot på andra sidan vägen fanns några affärer. Jag tror det var Axel Mattsson som
bodde här, och som ringde till sin syster Gerda, min farmor, och rapporterade om mitt
syndiga leverne i Skärblacka. Jag praktiserade i hushåll på Ribbingsholms herrgård för att
kunna söka till skolköksseminariet. Som andra ungdomar var jag ibland i Folkets Park för
att dansa och Axel Mattsson hade då mitt i natten d v s när det var slut på dansen sett
Evas och KGs dotter åkande på styrstången eller pakethållaren på en cykel framförd av en
manlig individ. Hur han kunde veta om han sett mig eller någon annan övergår min
fattningsförmåga, ty jag har ingen aning om hur han såg ut. Han tycks ha varit fast i
samma "kristliga" lära som sin far. Han ställde till mycket och oförtjänt obehag för mig. För
övrigt minns jag ej att jag någonsin såg honom hos min farfar och farmor."
Sköld Gustaf Leffler 1860 - 1935
min farfars fars bror
________________________________________________________________
Föräldrar: Sven Leonhard Leffler och Charlotta Matilda Waernmark
Syskon: Karl Leonard, Anna Mathilda
Hustru: Agnes Elvira Maria Sleman 1867-1935
Barn: Ruth Maria, Sven Arne, Anna Astrid Elisabeth
Ålder: 75 år, gifte sig 35 år gammal
________________________________________________________________
1860 föddes i Grebo
1881 Kronolänsmansexamen i Linköping
1889 Kronolänsman i Valkebo härad, Lilla Greby, Bankeberg
1895 vigsel med Agnes Elvira Maria Sleman 1867-efter 1947
1927 flyttade till Linköping
________________________________________________________________
Personuppgifter/minnen
Sköld och Mia hade gemensamma kusiner; Skölds mammas brors frus syster var mamma
till Mia.
Ingegärd Kallerdahl (född Leffler):
"Ruth Meck har berättat att hennes far Sköld Leffler hade först lilla Harg som
landsfiskalsboställe. Hos honom bodde "de gamla" Sven Leonhard och Mathilda Charlotta
Leffler. Sedan fick han lilla Greby. Han ombesörjde att mangårdsbyggnaden byggdes."
"Under Karl Leonard Lefflers Finlandsår var tavlan föreställande Sven Hansson Leffler
deponerad hos brodern Sköld på lilla Greby. Den hängde där över en gammal antik orgel i
stora rummet. Detta är originalet. Alla som sett tavlan vet att Sven Hanssons ögon följer en
överallt i rummet. Ruth Leffler, som då var barn, tyckte inte om detta, så hon tog en
kökskniv och stack i magen på 'gubben' hojtande 'jag skall döda dig'. Det kostade farfar
Leonard minst 1.000 kronor (mycket pengar då!) att få tavlan restaurerad på
Nationalmuseum."
"Farbror Sköld hade i en hage bakom huset (mot nuvarande E4) byggt upp stenar att sitta
på samt tagit en plan sten som bord. Där satt 'gubbarna' Leffler (=Sköld och Leonard) och
spelade kort. Sköld och Mia hade en son som hette Gustaf. Ruth Meck berättade att han
blev 1 år gammal. De hygieniska förhållandena på den tiden var ganska påvra. Han ligger
begravd i Vikingstad och står på gravstenen."
"Sköld och Mia flyttade till Linköping 1927 enligt Ruth. Då var jag 9 år. Jag minns ganska
väl hur det såg ut på Greby. Och från Ruths bröllop kan jag minnas bilder av hur man
dukat, att vi klädde om och sov i gästrummet 1 trappa upp. Jag minns hur sängkammaren
låg i förhållande till gästrummet och har ett blekt minne av att jag hälsade faster Mia i
sängkammaren på morgonen efter bröllopet. Den mörka hallen eller vinden mellan
rummen minns jag så väl. Det var spännande och litet otäckt att gå över den. Nu är den
omgjord och renoverad till oigenkännlighet. Under bröllopsmiddagen satt vi barn vid ett
bord intill landsfiskalsexpeditionen. Men jag minns aldrig att vi barn någonsin var där inne,
däremot var jag mer än en gång i köket hos jungfrun (eller var de 2?)."
"Mia och Sköld bodde i Linköping först vid Kungsgatan, sedan på Snickargatan. Från det
senare stället minns jag ett besök vår familj gjorde hos dem. Farbror Sköld satt med ena
benet, som var avtaget en bit upp, på en stol i ett rum. Jag minns också några träd utanför
fönstret. Sköld fick kallbrand i benen, han hade det ena helt avtaget och det andra vid
knät."
"Enligt Viola lär Sköld ha varit glad för sprit. Mia fick t o m låsa in sig för honom och när
han svirat lär hästen fått ta sig hem med honom snarkande i vagnen."
Ingegärd har klippt ur en artikel ur Östgötacorrespondenten den 28 april 1974 där
friherrinnan Gunni Hermelin på Vallsnäs som skulle fylla 90 intervjuas och berättar bl a:
Ur tidningsartikel:
"Det s k Enshultaspat har fått sin historia. Det var så att när hembränningen förbjöds......så
for den som inget lager hade till Enshult i Ulrika för att köpa brännvin. Man lade ett kuvert
med pengar och en tom flaska i ett hål i en ladugård, gick därifrån och när man kom
tillbaka efter en stund kunde man hämta flaskan fylld med brännvin."
"Den hanteringen fick länsman Leffler höra talas om och lade in ett kuvert med pengar och
en tom flaska i väggen och hämtade sen ut en full flaska. Men det var bara vatten i den!"
Källor:
- Svenska Släktkalendern 1950
- Östgötacorrespondenten 1974-04-28
Anna Matilda Leffler 1863 - 1940
min farfars fars syster
________________________________________________________________
Föräldrar: Sven Leonhard Leffler och Charlotta Mathilda Waernmark
Syskon: Karl Leonard, Sköld Gustaf
Ogift
Ålder: 77 år
________________________________________________________________
Enligt uppgift utbildade sig Anna till sjuksköterska på Sophiahemmet i Stockholm.
Ingegärd Kallerdahl (född Leffler):
"Faster Anna hade klena lungor, det var därför hon inte orkade arbeta som sjuksköterska.
Hon hade ev en uppvaktande kavaljer som var komminister i Gamleby (?). Han skulle
försöka bli kyrkoherde i Vikingstad. Annas bror Sköld propagerade väldigt för honom. Men
det blev inte Anna och han. Det kom en tyska som hade pengar emellan. Hon kom till
Sköld för att hushålla för honom. Hennes goda vän Mia (Maria) Schleman kom på besök.
Det lär vara upptakten till partiet mellan Sköld Leffler och Maria Schleman."
Birgit Lintner:
"Hos Gerda och Leonard Leffler bodde Anna till sin död 1940. Seden var den att bröder
skulle ta hand om de ogifta systrarna. Anna bröt ett ben innan brodern dog, och gick alltid
med käpp efter detta."
GENERATION 9
Tidsskildring
På 1870-talet i Linköping kunde man handla och förse sig med följande:
pianon konfektion brasilianskt och javanesiskt kaffe
symaskiner välsydda skor och engelska pickles
decimalvågar stövlar fransk senap och ryska ärter
lokomobiler korgar portugisiska sardeller
kaminer möbler holländsk sill
kyrkljus rakspeglar kräftor, kaviar, tryffel och gåslever
leksaker papperskorgar frukter, öl, vin och sprit
guld- silverarbeten cigarrställ tidskrifter, andaktsböcker
Regenter i Sverige på 1800-talet var Karl XIII, Karl XIV Johan (Jean Baptiste Bernadotte,
Karl XV, Oscar den I.
Källor:
- Tidningsurklipp
- Svensk Historia/Alf Henriksson
SVEN LEONHARD LEFFLER 1824 - 1892
min farfars farfar
________________________________________________________________
Föräldrar: Abraham Leonard Leffler och Annette Justine Brunbeck
Syskon: -
Hustru: Charlotta Mathilda Waernmark 1824 (1828?)-1892
Barn: Karl Leonard, Sköld Gustaf, Anna Mathilda
Ålder: 68 år, gifte sig 34 år gammal
________________________________________________________________
1824 föddes på Emtöholm (Dalhem socken, Kalmar län)
1841 Furir vid Andra livgren reg
1844 Officersexamen vid militärinstitutet i Visby
1848 underlöjtnant i regementet
1850 ingenjörsexamen (lantmätare)
1851 andre-löjtnant
1854 förste-löjtnant
1858 el 59 vigsel med Charlotta Mathilda Waernmark
1860 andre-kapten
1862 förste-kapten
1869 afförd (som lantmätare?)
1878 avsked
1892 dog på Stora Harg ? (Vikingstad, Östergötlands län)
________________________________________________________________
Ruth Meck (född Leffler) berättar:
Ur Ingegärds anteckningar:
" 'Dom gamla', det vill säga Sven Leonhard och Charlotta Mathilda Leffler umgicks ganska
flitigt med Schlemans, som var 'faster' Mias (farbror Skölds fru) föräldrar."
"Sven Leonhard ville inte bli pensionerad med majors grad. Han sade att alla visste vem
kapten Leffler var, men ingen kände major Leffler. Ruth tror att detta påverkade
pensionens storlek. Som gamla bodde Sven Leonhard och Charlotta Mathilda hos sonen
Sköld på Lilla Harg, som de hyrde. En tid bodde 'de gamla' i Linköping innan bostället på
Lilla Harg var klart att flytta in i." "Sven och Mathilda bodde på Lilla Harg hos sonen Sköld
(landsfiskalsboställe) medan lilla Greby mangårdsbyggnad planerades och byggdes".
Troliga boställen:
- Grebo
- Mjärdevid
- Linköping
- Lilla Harg
Sven Leonhard som person
" 'Denne min son har aldrig gjort mig någon sorg', skrev vid ett tillfälle hans mor. Hans
dotter talar om det vackra minne hon har av sin fader, och hur mycket han var och betydde
för sitt hem. Var även en god och omtänksam kompanichef, som isynnerhet vinnlade sig
om att på bästa sätt sörja för sina gamla grenadjärer vid deras avgång ur tjänsten. Road
av studier."
Enligt Sveriges Statskalender 1887 var Sven Leonhard Riddare av Svärdsorden. (Det är
väl någon utmärkelse?).
Källor:
- Kungliga Andra livgrenadjärregementet Biografiska anteckningar
(Stenhammar - Stenbäck)
- Svenska Lantmätare
Charlotta Mathilda Waernmark 1824(1828?)-1892
min farfars farmor
##########______________________________________________________________
__
Föräldrar: Petrus Waernmark och Carin Greta Bäckmark
Syskon: Jonas Petrus
Make: Sven Leonhard
Barn: Karl Leonard, Sköld Gustaf, Anna Mathilda
Ålder: 68-74 år
________________________________________________________________
Ingegärd har skrivit att "Tilda" skötte ladugård mm på Ämtöholm. Men Ämtöholm såldes
innan hon gifte sig med Sven. Det kan vara så att Charlotta Mathildas föräldrar bodde där
och var anställda på Ämtöholm och att Sven träffade och gifte sig med Charlotta Mathilda
som arbetade där?
Det finns också uppgifter om att såväl Schlemans som Charlotta Mathilda Waernmark
skulle vara släkt med den beryktade agitatorn Kata Dahlström - men hur? Inga uppgifter
visar detta. Kata Dahlström (född Carlberg) föddes på Ämtöholm 1858. Hennes morfar
ägde då Ämtöholm (Abraham Leonhard hade sålt det 1852 - se generation 8). Katas dotter
heter Elsa Söderberg, som 1947 sänt ett brev till Ruth Leffler. Av brevet framgår att Elsa,
Ruth och Mia (Ruths mamma) känner varandra väl. Dessa uppgifter är bara en parentes,
som jag inte hade tänkt nämna alls. Det får ses som exempel på de frågetecken som
Ingegärd lämnat efter sig i materialet.
GENERATION 8
Tidsskildring
På 1800-talet härjades Sverige av koleran. Farsoten pågick fram till 1870-talet. Krig och
samfärdsel medförde att den spreds från sin hemvist Indien. 1834 började det och folk dog
som flugor i Göteborg "Många som gick till sina arbeten om morgonen var redan före
kvällen nedbäddade i kyrkogårdens mull" heter det i en samtida skildring. "De sjuka nedföll
utan några förebud och antog nästan ögonblickligen det karaktäristiska koleransiktet, fick
blånader och marmorköld, kall tunga och andedräkt, hopskrumpen hud, betäckt med
klibbig svett, pulslöshet, kolerisk röst och oupphörliga uttömningar".
År 1812 infördes lagen om allmän värnplikt i Sverige. Idén kom från Frankrike. De som
hade pengar lejde någon som gjorde värnplikten åt dem. Om den värnpliktige inte lydde
order gav officerarna rapp av en läderprydd käpp. Den värnpliktige fick dra ner byxorna
och ställa sig på huk inför hela kompaniet. De värnpliktiga betraktades som reserv i
jämförelse med de s k indelta soldaterna.
Det bevingade uttrycket "Handsken är kastad" myntades av Karl XIV Johan (Jean Baptiste
Bernadotte). Napoleon hade låtit franska trupper tåga in i svenska Pommern, arresterat
svenska ämbetsmän och upplöst eller tillfångatagit trupperna utan krigsförklaring och klart
i strid mot all folkrätt. Kronprinsen Karl Johan utropade: "Handsken är kastad, jag ska
upptaga den". Napoleon var uppretad på svenskarna för passivitet i
"kontinentalblockaden" och ville varna svenskarna. Karl Johan "upptog handsken" och
sällade sig till Napoleons fiender och var med i slaget i Leipzig.
Källor:
- Tidningsartiklar
ABRAHAM LEONHARD LEFFLER 1789 - 1864
min farfars farfars far
________________________________________________________________
Föräldrar: Johan Gustaf Leffler och Anna Elisabeth Lunderberg
Syskon: Sven Gabriel 1780-?, Catharina Maria (Karin) 1781-1847,
Gustava 1784-1811, Gustaf 1785-?, Carl Johan 1788-1840,
Anders Fredric 1794-183? (kamrer Göta Kanalbygg)
samt 5 döda små
Hustru: Anette Justine Brunbeck 1786-1866
Barn: Sven Leonhard
Ålder: 75 år, gifte sig 34 år gammal
________________________________________________________________
1789 född i Linköping
1804 Kadett vid Haapaniemi kadettskola i Finland
1808 student i Åbo - första officersfullmakt
1808- deltog i krig
1809
1811 fänrik i Livgren reg rusthållsdiv
1812 löjtnant
1813- deltog i Tyska kriget och Norska kriget
1814
1818 kapten i reg
1823 vigsel med Anette Justine Brunbäck
1827 ägare av Emtöholm
1827 kompanichef
1845 avsked
1852 såldes Emtöholm
1864 dog i Norrköping
_______________________________________________________________
Personbeskrivning
"Munter och upptågslysten och allt framgent en glad sällskapsmänniska och avhållen
kamrat, som livet igenom bevarade sin ljusa syn på tillvaron."
Tyska fälttåget 1813-1814
Abraham deltog i 1808-1809 års krig samt i tyska och norska fälttågen 1813 och 1814.
Från den tiden finns dokumentation från fälttågen. Dagbok fördes av Fänrik Siösteen
under Tyska fälttåget.
Sammanfattande utdrag ur dagbok:
Det var livligt när bataljonen skulle organiseras och utrustas. Kvällen innan
fosterlandsförsvararna drog bort ställde stadens och ortens honoratiores till en bal för att
hedra dem. Man drack tappert. Dagen efter lämnades Skänninge för att med "marche
forcèe" avgå till Karlskrona. Det tog fyra dagar. Gynnsam vind avvaktades och kronprins
Karl Johan hade redan anlänt. Det tog 14 dagar innan man avseglade via Rügen. Många
blev sjösjuka av en häftig storm, men steg iland i staden Gartz.
Den 16 maj gick bataljonen i regn och storm över till Pommern och kvarterade sig vid
Greifswald. Löjtnant Leffler var chef för en jägardivision vid rusthållsbataljonen.
Svenskarna mottogs mycket väl där de drog fram. De välvilliga kvartervärdarna
undfägnade och roade sina objudna gäster på bästa sätt och många starka vänskapsband
knöts.
Det militärpolitiska läget var ett tag oklart, men en plan gjordes en tid efter Napoleons
seger vid Bautzen. Karl Johan fick befälet över den s k Nordarmén där 30.000 svenskar,
20.000 ryssar och 50.000 preussare skulle ingå. Samling skedde väster om Berlin.
Bivackläger intogs vid den lilla staden Teltow. "Man betraktade alla serskilda kotterier af
halfklädda officerare, uppvaktade af fjäskande uppassare, alla dessa samtliga
marketenterskor, upphöjda till äran att föreställa Bachi prestinnor, allesamman huller om
buller, i eller utom kojor af halm eller stulna bräder, ämnade till skydd mot väder och vind
och placerade här och där på marken mellan slaktade kreaturs inelfvor och diverse andra
uttömningar - man betraktade allt detta helt noga; man åhörer derjemte alla differenta
ljuden, allt detta sorl af hundratals rop, af svordomar, af lustiga visor, af psalmer, af
instrumenter, af hästars gnäggande mm - och man har föreställningen av en bivack i dess
fulla glans, denna stora uppfinning, en naturlig följd af krigskonstens förfining och
arméernas rörlighet under alla tider". Det var den 22 augusti.
Dagen efter beredde sig armén på anfallet från de framryckande fransmännen, som drog
sig tillbaka efter het strid. Några dagar senare marsch över Saarmund Beelitz-Buchholtz till
Treuenbritzen.
Löjtnant Lefflers bataljon och en preussisk bataljon kommenderades att avgå till Roslau
vid Elbe för att samla broslagningsmateriel, via väldiga bok- och ekskogar. "Här svärmade
vi omkring i några dygn, hvarunder fördes ett lustigt lefverne och kalasades på de
utskrifningar af stora limpor och andra födoämnen, hvarmed byarnes invånare belades för
vårt besök". Den 7 september återförenades de med övriga armén som anfallit byn
Göhlsdorff strax innan. Den 14 september avmarsch till trakten av Zerbst där man slog
kvarter i Fredriekenbergs slott. "Utan vidare komplimenter och alla
slottsuppsyningsmannens föreställningar till trots fördelades de storståtliga, af sidentapeter
och förgyllningar prunkande rummen till boningar år våra trasiga knektar, som med sina
smutsiga figurer, liggande på halm i all den övriga grannlåten, gjorde kontrasten så mycket
frapantare."
16 september återförenades jägarbataljonen med sin brigad i Roslau. Här började
hälsotillståndet att försämras. Vädret blev kyligt och det regnade dagligen. Det var brist på
föda och gott om plommon, som gjorde att grenadjärerna förstörde sina magar.
"Leben die braven Schweden"! Löd ropen där svenskarna drog fram.
Så småningom ryckte arméerna fram mot Leipzig där den franska hären väntade, beredd
på strider. Den 19 oktober stormade bland annat min farfars farfars far (löjtnant Leffler)
"Grimmisches Thor". Ur general Adlercreutz rapport: ".....så att ni för mig endast återstår
att inför Eders Kongliga Höghet nämnda det utmärkta nit och mannamod, Svenska
Trouppen, men i synnerhet befälet visat, som under det de från alla fönster, portar och
gathörn voro blottställda för fiendens eld, men största frimodighet framryckte". Av
rusthållsbataljonens jägare sårades chefen, löjtnant Leffler, lätt i ena axeln, 4 dödades och
4 sårades för övrigt.
Mot Göttigen och vidare mot Lübeck. Längs Landwehr stod en dansk styrka i befäst
ställning. Löjtnant Leffler med rusthållsbataljonens jägardivision, bland annat, fick order att
med ett par skvadroner och några kanoner gå till anfall mot denna ställning. Den fientliga
ställningen erövrades efter en smärre manskapsförlust. Danskarna drog sig in i Lübeck.
Förberedelser till stormning vidtogs. Den danske befälhavaren gav upp och gick med på
utrymning av staden. Vapenstillestånd rådde en tid.
Efter ytterligare sammandrabbningar slöts freden i Kiel den 14 januari. Den danske
konungen avträdde Norge.
Napoleon uppbådade sitt lands sista krafter och uppmanade till ytterligare fälttåg.
Frammarsch mot Rhen påbörjades. Napoleon abdikerade dock och krigets mål var vunnet.
Embarkering av skeppet "Gustaf den store" skedde på midsommardagen, den 24 juni, 14
månader efter utresan. Göteborg nåddes den 8 juli.
Norska fälttåget 1814

 

Sammanfattande utdrag ur Fänrik Siösteens dagbok:
Det var inte slut i och med ankomsten till Göteborg. Redan 2 augusti gick 1 brigadens
jägarbataljon över sundet vid Svinesund, där löjtnant Leffler ingick i befälet över bataljonen
Rehnbergs jägardivision. De militära tilldragelserna var obetydliga, "endast löjtnant Lefflers
jägardivision torde härunder ha kommit i tillfälle att växla skott med fienden" längs vägen
Hafslund - Rakkestad.
Striden vid Kjölbergs bro var den sista krigshändelsen under fälttåget och konventionen i
Moss den 15 augusti avslutade Sveriges sista krig. Den 29 november kom
rusthållsbataljonen till Östergötlands landamären i Ödeshög där den upplöstes och
grenadjärerna hemförlovades."
Abraham Leonhard efter kriget
Abraham var alltså endast 25 år när han kom hem från två krigsfälttåg där han ingått i
krigsbefälet. Jag kan inte låta bli att tänka på att det är en slump och en tur att jag sitter
här nu. Det blev så tydligt när jag läste om dessa krigsstrapatser. Först 9 år efter
krigstjänsten gifte han sig. Han köpte Emtöholm 1827. Enligt skriften Sveriges bebyggelse
var gården Emtö, senare benämnd Emtöholm, från 1600-talet. Tidigare ägare var biskopar,
Kronan, en häradshövding, en borgmästare, en baron, en major Lars Göthe och så kapten
Leffler. Lars Göthe var Anette Justines mosters man.
Abraham och Anette Justine fick en son. Mer vet vi inte om Abraham, men Ingegärd har
spekulerat kring Anettes liv nedan.
Källor:
- Kungliga Andra livgrenadjärregementet historiska biografiska
(Stenhammar - Stenbäck)
- Sveriges bebyggelse, Kalmar län, del I
Anette Justine Brunbeck 1786 - 1866
min farfars farfars mor
________________________________________________________________
Föräldrar: Jöns Brunbeck och Christina Margaretha Linderoth
Syskon: minst ett
Make: Abraham Leonhard Leffler
Barn: Sven Leonhard
Ålder: 80 år
________________________________________________________________
Ingegärd Kallerdahl (född Leffler):
"Anette Justine - Dig har jag tänkt mycket på! Hur var din uppväxttid i Norrköping? Var gick
du i skola? Vad sysslade du med under din ungmötid? Och hur var mötet med den glade
och sällskaplige Abraham Leonhard, min farfars farfar?"
"Du var 37 år när du gifte dig med den 3 år yngre Abraham och 38 år när du fick ert enda
barn, Sven Leonhard. Abraham kom att äga Ämtöholm i Dalhem i norra Småland. Det
ligger vackert vid sjön Ämten på vägen från Kisa till Gamleby. Din mors systers man
Lorenz (Lars?) Göthe hade tidigare ägt gården. Man kan även komma dit från Åtvidaberg
och Överum. Laxtorp är närmsta by."
"Var min farfars farfar din andre make? Ty det var vanligt att man ordnade 'partier' för sina
döttrar på din tid och inte kunde väl borgmästarens dotter saknat anbud?"
"Så många gånger jag tänkt dig som matmor på Ämtöholm, sett för min inre syn hur
Abraham Leonard kom hem ridande eller med hästskjuts från sitt regemente! Dina
barnbarn = min farfar och hans syskon var många gånger på Ämtöholm, men då hade ni
redan sålt gården (den såldes 1952 - sammanställarens kommentar). Var din svärdotters
far Peter Waernmark inspektör på gården, så det var morföräldrar de gästade? Jag kan
se Karl Leonard och Sköld båda simma i sjön och fiska - det fanns väl gädda? Gädda var
något min farfar och farmor och även vår familj hade ofta. Ett 'arv' från Ämtöholm - eller
kanske från Finland?"
"Du blev ganska gammal - 80 år! Abraham dog i Norrköping. Bodde ni där då? Eller var ni
på besök hos släktingar? Varför begravdes han i Linköping? Ligger även du begravd i
domkyrkan? Bodde ni i Linköping?"
"Du hade en son som gjorde dig stor glädje. Hos honom bodde du på gamla dagar på
hans kaptensboställe, Mjärdevid utanför Linköping i Slaka socken. När du dog var farfar 7
år, farbror Sköld 6 år och faster Anna 3 år. Din sonson, min farfar (Karl Leonard) bosatte
sig i Norrköping - hade du släkt kvar där kring år 1900? I sa fall brorsöner? Så mycket
frågetecken!"
"I år är det 108 år sedan du dog. Jag - din sonsons sondotter är bördig från Norrköping,
bor i Linköping och passerar då och då förbi Ämtöholm på väg till vårt fritidshus. Jag skulle
ha velat träffa dig och lärt känna dig. Men du lever i min fantasi!"
"Ämtöholm var tydligen ett paradis för vår farfar, Karl Leonard, och hans syskon. Hur
många gånger berättade inte faster Anna Leffler om besöken där och de tavlor hon hade
(den broderade och den naiva)."
Anette Justine dog på Mjärdevid kaptensboställe 1866.
Källor:
- Sveriges bebyggelse Östergötlands län
- Ingegärds fantasier och anteckningar
Jöns Brunbeck 1740-1809 - Anette Justines far
min farfars farfars morfar
Jöns Brunbeck var borgmästare i Norrköping, gift med Margaretha Lindroth. Hans far hette
Lars Knutsson, guldsmed i Ystad, och hans mor hette Margareta Brunbeck. Han dog när
Anette Justine var 23 år, år 1809, 69 år gammal. Han hade även en son, Christian Wilhelm
Brunbeck.
1740 föddes i Ystad
1771 grosshandlare i Norrköping
1777 extra rådman
1783 ordinarie rådman
1797 handels- och politieborgmästare i Norrköping till sin död
Jöns Brunbeck tycks ha varit inblandad i mycket i staden Norrköping. Han var
t ex ordförande i styrelsen för Gustavianska barnhuset, i skolbyggen, i muddringsverk mm.
Hans namn finns ingraverat i Olai Kyrkas 3:e klocka. Ägde Smedjeholmen tillsammans
med H Schenbom, Bergsbrokvarnen mm. År 1909 ägdes Smedjeholmen av YFA -
Förenade Yllefabrikerna AB.
Källor:
- Norrköpings Minne
- Norrköpingskrönika I och III
Mikael Lindroth 1717-1784 - Anette Justines morfar
min farfars farfars mormors far
Gift med Anna Drews. Av Ingegärds forskning framgår att han måste ha varit en av
Norrköpings förmögnaste män. Det framskymtar i Ingegärds material att han och Jöns
Brunbäck, som blev borgmästare i Norrköping, hade stort inflytande över sociala och
politiska frågor. Han var också Norrköpings 5:e störste järnexportör. Av materialet kan
utläsas att han umgicks med Eberstein, Schwartz m fl kända gamla Norrköpingsnamn.
Ur Norrköpings Historia 4, avd I:
"Norrköpings främste köpman blev....troligen Mikael Linderoth. Norrlänning till börden
synes han ha gått den långa vägen från sjömanskap och hökeri över sjöfarts- och
manufakturintressen till stor grosshandel. Han ägde vid sin död bl a: sockerbruket
Patrioten, och den lilla klädesfabriken Wattenkonsten samt sju fartyg om tillsammans över
500 läster tillika 2 smärre skepp. Han hade vidare sillsalteri vid Marstrand och 1773 den
näst största utsändningen bland Norrköpingsintressenterna där. Likaså låg han tvåa i
medlemsavgift till en lokal sjömanskassa och i fyrktal vid kommunalskattningen. Lindroth
efterlämnade endast döttrar och blev svärfar till P G Wadström, som fortsatte hans rörelse
och utlöste de övriga mågarna".
Källor:
- Norrköpingskrönikan III
- Bouppteckningshandlingar
- Norrköpings Historia 4
Carl Johan Leffler 1788 - 1840
min farfars farfars fars bror
________________________________________________________________
Föräldrar: Johan Gustaf Leffler och Anna Elisabeth Lunderberg
Syskon: Abraham Leonhard 1789-1864, Sven Gabriel 1780-?, Catharina
Mariana (Karin) 1781-1847, Gustava 1784-1811, Gustaf 1785- ?,
Anders Fredric 1794-183? m fl
Ålder: 52 år
________________________________________________________________
1806 studerade i Uppsala
1807 Hofr ex
Auskultant i Svea hofrätt
1810 e o notarie
1833 V auditor
Notarie i Stockholms sjötullsrätt
1840 dog på Emtöholm
________________________________________________________________
Källor:
- Svenska Ättartal IX, Örnberg
- Östgötars minne, Odén
Sven Gabriel Leffler 1780 - ?
min farfars farfars fars bror
________________________________________________________________
Föräldrar: Johan Gustaf Leffer och Anna Elisabeth Lunderberg
Syskon: Abraham Leonhard 1789-1864, Catharina Mariana (Karin) 1781-
1847, Gustava 1784-1811, Gustaf 1785-?, Carl Johan 1788-
1740 Anders Fredric 1794-183? m fl
________________________________________________________________
Gick som ung till sjöss.
Källa:
- Svenska Ättartal IX, Örnberg
Anders Fredric Leffler 1794-183?
min farfars farfars fars bror
________________________________________________________________
Föräldrar: Johan Gustaf Leffler och Anna Elisabeth Lunderberg
Syskon: Abraham Leonhard 1789-1864, Catharina Maria (Karin) 1781-
1847, Gustava 1784-1811, Gustaf 1785-?, Carl Johan 1788-
1740 Sven Gabriel 1780-? m fl
Hustru: Johanna Bergvall
Ålder: Högst 55 år
________________________________________________________________
Kamrerare vid Göta Kanal.
Källa:
- Svenska Ättartal IX, Örnberg
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Carl Anders Leffler 1801 - 1840
min farfars farfars fars kusin
________________________________________________________________
Föräldrar: Karl Leffler och Maria Elisabeth Aschan
Syskon: Carolina Maria 1796-1843, Emma Laurentia 1797-1854
Ålder: 39 år
________________________________________________________________
1827 fil kand
fil doktor
1835 med kand
bruksläkare på Gysinge, Gefleborgs län
1836 med lic
1837 med doktor
stadsläkare i Vadstena
1838 stadsläkare i Lindesbärg
1840 dog i Lindesbärg
________________________________________________________________
Enligt Sv Ättartal levde han 1802-1838 och var stadsläkare i Linköping.
Källor:
- Östgötars minne, Odén
- Svenska Ättartal
GENERATION 7
JOHAN GUSTAF LEFFLER 1747 - 1796
min farfars farfars farfar
________________________________________________________________
Föräldrar: Sven Hansson Leffler - Katarina Elisabeth Sundberg
Syskon: Karl, Aron (halvbror) m fl
Hustru: Anna Elisabet Lunderberg 1762 (1761?)- 1831
Barn: Abraham Leonhard 1789-1864, Catharina Maria (Karin) 1781-
1847, Gustava 1784-1811, Gustaf 1785-?, Carl Johan 1788-
1740 Sven Gabriel 1780-? Anders Fredric 1794-193?m fl
Ålder: 49 år, gifte sig 32 år gammal
_______________________________________________________________
1747 född i Skaraborgs län
1768 ingenjörsexamen
1769 vikarie för fadern (lantmätare)
1772 vikarie för P Träskman
1777 Kommissionslantmätare i Finland, där han aldrig tjänstgjorde
1778 Transport till Sverige (byte med K J Vallberg)
1779 vigsel med Anna Elisabet Lunderberg från Linköping
________________________________________________________________
Koppor och mässlingen härjade i slutet av 1700-talet, vilket antagligen bidrog till att flera
av Johan Gustafs och Anna Elisabets barn dog. Johan Gustaf var kommissionslantmätare
i Linköping.
Personvers
Vid bröllop, begravningar och andra tillfällen förfärdigades förr i tiden hyllningsdikter, som
trycktes och spreds bland gäster. Dessa personverser var vanligast årtiondena omkring
1769 i småland. En kartläggning av Almqvist redovisar 35 st som endast finns i ett
exemplar. Ingegärd har funnit en sådan personvers om Johan Gustaf och hans blivande
maka. Kopia finns i arbetspärmen.
".......dess täckhet ändrar aldrig färg; Kan dygd av tiden överfallas? Du vet ju då hur
stycket kallas? Ack, ANNA LISA LUNDERBERG, jag först hos dig mig givit an, att på din
Kronpark intägt göra; så värdes mig då nådigt höra, din dyrkan du ock öka kan. Ej denna
jord hör någon till, vad hindrar då, att den mig ge? Låt den mit täcka Eden bli, emot vad
villkor som du vill."
".........låt Leffler i sin bön ett nådigt bifall vinna; till denna Kronopark jag listigt honom lett,
den del därav han nämnt, förtjänst han av dig bett. Det är mitt eget verk, bör han dig
fåfängt tigga? Skall ett så vackert fält i linda fruktlöst ligga? I höstens kulna storm och
vinterns kalla snö skall parken vissna bort och vissnad från oss dö? Du må då ömma mor
vad han begärt förära......Men blir uti hans hand den egendomen satt, så bör han varje år
dig giva någon skatt."
"Dessutom ock min son därhän sin omsorg sträckt och Lefflers hug och nit till sin begäran
väckt; fördenskull och som han min ömma nöd är värdig.....Ty vill ock allmänt jag i kraft
härav förklara, att Leffler till den jord skall rätta ägaarn vara, som han idag begär och
hittills hört mig till, nu är den lagligt hans, att nyttja som han vill. Men innan laga fång för
honom kan beviljas, bör platsen mätas av och parken skiljas.......Förnöjd min gudablick jag
kastar hit ibland, att se hur Leffler ömt förädlar detta land. Dock bör en årlig skatt han till
mitt tempel skicka, hans ....skal då bli en gosse eller flicka, som ska fostras upp i mina visa
råd och en gång be af mig att njuta fadrens nåd."
Detta var några rader ur dokumentet, som är skrivet på den tidens svenska, daterad den
28 september 1779 och benämnd "Handlingar hörande til Herr Ingenieuren Johan Gustaf
Lefflers Laga Fång av Madem Anna Elisabeth Lunderberg.
Anna Elisabeth Lunderberg 1762-1831
min farfars farfars farmor
________________________________________________________________
Föräldrar: Gabriel Lunderberg och Mariana Wefwer
Syskon: flera
Make: Johan Gustaf Leffler
Barn: Abraham Leonhard 1789-1864, Catharina Maria (Karin) 1781-
1847, Gustava 1784-1811, Gustaf 1785-?, Carl Johan 1788-
1740 Sven Gabriel 1780-? Anders Fredric 1794-193?m fl
Ålder: 69 år
________________________________________________________________
Familjen
Anna Elisabeth Lunderbergs föräldrar hette Gabriel Lunderberg och Mariana Wefwer.
Deras gravsten finns att se inne i Linköpings domkyrka. Gravstenen ligger som golv med
inskriften: "Råd- och Handelsmannen Gabriel Lunderberg och des Kiära hustru Mariana
Wefver tillhörig graf rista åhr 1788".
Anna-Lisa hade två syskon till. Ett annat syskon hette Abraham och dog 1 år gammal.
Mariana Wefvers anfäder var guld- och silversmeder. Släkten Wefver kan spåras till 1300-
talet i Linköping. Även då var de guldsmeder. Hennes farfars far var guldsmed i Linköping
och en kandelaber och en oblatask som han gjort finns bevarade i Linköpings domkyrka.
Andra arbeten finns spridda lite överallt i Sverige. Han är min farfars farfars farmors
morfars farfar och levde 1609-1671.
Gabriel Lunderberg - fadern
min farfars farfars farmors far
________________________________________________________________
1726 född i Finland
1760 vigsel med Mariana Wefver (som förut varit gift)
1760 borgared som handelsbetjänt, kryddkrämare
1776 rådman (upphävdes 1777)
1801 död i Norrköping, begraven på Linköpings domkyrkogård
Blev 75 år gammal.
________________________________________________________________
Frimureriet
Utdrag ur Linköpings Historia:
"Frimureriet har alltid haft förmågan att sätta folkfantasien i rörelse. Dess tidigaste
framträdande i Linköping gav upphov till de mest fantastiska rykten. Härom står åtskilligt
att läsa i magistratens protokoll från år 1771. På sommaren detta år anmälde landsfiskalen
Johan Schenling för magistraten att rykte vunnit spridning om att 'folk på vissa ställen här i
staden blir slaktade', och anhöll att en undersökning måtte företagas....Under den följande
tiden lät magistraten inkalla ett flertal personer till förhör. Vittnesmålen bekräftade till fullo,
att det hemska ryktet hade vunnit stor spridning i trakten."
"Det kom fram, att många bönder drogo sig för att resa in till staden av fruktan för att råka
ut för 'folkslaktarna', som uppgåvos hålla till i handelsman Lunderbergs hus vid Stora
torget och på några andra ställen. Korpulenta personer ansågos löpa särskilt stor risk.
Man visste berätta att två feta pigor försvunnit, och att endast deras kläder påträffats. Ett
vittne uppgav att illgärningsmännen voro 'klädda i sida kläder med flor för ögonen, och att
de s k frimurarna voro delaktiga uti föranstaltandet om folkets slaktande'. Enligt en tydligen
mycket spridd version skulle mänskoköttet nedsaltas och sändas till hundturken; man
hade fått för sig att kronprins Gustaf och prins Fredrik under sin utländska resa råkat i
turkisk fångenskap och måste erlägga en så makaber lösen för sin frihet....."
"Det var inte lätt att veta vad de uppskrämda och ursinniga bönderna kunde taga sig till.
Att de uteblevo från marknader och torgdagar var i och för sig betänkligt. Och det gick tal
om att allmogen hyste planer på att bränna ner hela staden till hämnd....Man hör heller inte
något om frimurarna några decennier framåt; förmodligen ha några
ordenssammankomster inte ägt rum under denna tid. Att misstänksamheten levde kvar
visade sig, då ett frimurarsamfund ....bildades i staden år 1807......På anmodan av
landshövdingen uppdrog domkapitlet åt prostarna att söka vederlägga de orimliga
ryktena". Detta lyckades."
Källor
- Svenska Ättartal IX, Örnberg
- Svenska Lantmätare
- Östgötars minne
- småländsk personvers
- Linköpings Historia 2:2, Kraft och Lindberg
- Ingegärd Kallerdahls material
Karl Leffler 1752 - 1833
min farfars farfars farfars bror
________________________________________________________________
Föräldrar: Sven Hansson Leffler - Katarina Elisabeth Sundberg
Syskon: Johan Gustaf, Aron (halvbror) m fl
Hustru: Maria Elisabeth Aschan
Barn: Carl-Anders, Carolina Maria 1796-1843, Emma Elisabeth 1797-
1854
Ålder: 81 år, gifte sig 44 år gammal
________________________________________________________________
1776 examen
1792 kommissionslantmätare
1796 vigsel med Maria Elisabet Aschan
1825 avsked med pension
________________________________________________________________
Karl Leffler bodde på Örvad i Västra Stenby socken där han var kommissionslantmätare,
vilket bestyrks av kartor över Skänninge upprättade av honom, bland annat 1815. Hustrun
dog 17 år tidigare än honom. Hustrun var dotter till hospitalssysslomannen i Linköping
Anders A och Emerentia Fleibe.
Hustrun föddes på 1760-talet och dog 1817 enligt okänd källa (kopierad av Ingegärd).
Källor
- Svenska lantmätare (Ekstrand)
- Östgötakrönikan
- Lantmäteristyrelsens arkiv
Aron Leffler 1765 - 1826
min farfars farfars farfars bror
________________________________________________________________
Föräldrar: Sven Hansson Leffler - Brigitta Kristina Kihlbom
Syskon: Johan Gustaf, Karl m fl
Hustru: Rebecca Albertina Berger 1775 - 1847
Son: Per Aron m fl (yngre grenen som inte redovisas)
Ålder: 61 år gammal, gifte sig 31 år gammal
________________________________________________________________
1784 studerade i Uppsala
1786 handelsbokhållare i Stockholm
grosshandlare
godsägare i Herrestad i Kärda, Jönköpings län
1796 vigsel med Rebecca Albertina Berger
1826 dog på Herrestad
________________________________________________________________
Aron Lefflers barn och barnbarn etc utgör den "yngre grenen" Leffler och redovisas inte i
generation 14-8 i det föregående. De finns dock på släkttavlan, som omfattar generation 1
- 11.
Källa:
- Östgötars minne

 

 

GENERATION 6
Aktuellt på den tiden
Lantmäteriet hade införts år 1628, vars verksamhet syftade till att få in skatter genom att
jorden kunde taxeras.
SVEN HANSSON d y LEFFLER 1712 - 1771
min farfars farfars farfars far
________________________________________________________________
Föräldrar: Hans Svensson och Maria Holm
Syskon: Johan Gustaf
Hustru: 1. Katarina Elisabeth Sundberg 2. Brigitta Kristina Kihlbom
Barn: Johan Gustaf, Karl, Aron + många som dog tidigt
Ålder: 59 år, gifte sig första gången 30 år gammal
________________________________________________________________
1728 elev i Uppsala län
1736 examen (ingenjör)
1738 vice ordinarie lantmätare Skaraborgs län (vikarierade för Olof Gerdes)
1742 vigsel med Katarina Elisabet Sundberg 1721-1757
1744 extra ordinarie lantmätare
1754 interims ordinarie lantmätare
1757 vigsel med Brigitta Kristina Kihlbom 1734-1767
1771 död
________________________________________________________________
Två hustrur:
1. Katarina Elisabet Sundberg födde 10 barn under en 12-årsperiod, varav 6
dog mycket små, 2 okänt, 2 är Johan Gustaf och Karl.
2. Brigitta Kristina Kihlbom födde 7 barn under en 8-årsperiod, varav 3 dog mycket
små, 3 okänt, 1 är Aron.
Boställe
Sven Hansson d y Leffler var bosatt i Kjekestad i Ullervad socken i Vadsbo härad och
verkade som ordinarie lantmätare i Västergötlands och Skaraborgs län. Sven Hansson d y
Leffler är porträtterad. Benämns Trikorn. En kopia finns hos min kusin Gunnar Leffler.
Ingegärd har satt frågetecken till uppgifterna om Sven Hansson d ys föräldrar. Enligt
henne (och Svenska släktkalendern) heter föräldrarna Hans Svensson Leffler och Maria
Holm, ej Jean Leffler och Maria Keyser, som Svenska Lantmätare uppger. Carl Leffler
(generation 5) är gift med Catharina Keyser.
Källor:
- Svenska lantmätare
- Svenska målningar
- Kyrkoarkiv Skaraborgs län Ullervad socken
- Göteborgs landsarkiv
Johan Gustaf Leffler 1715 -
min farfars farfars farfars fars bror
________________________________________________________________
Föräldrar: Hans Svensson Leffler och Maria Holm
Syskon: Sven Hansson Leffler
Hustru: Maria Dubois
Barn: Johanna Maria 1757-?, Regina Maria 1760?
Ålder: ?, gifte sig 42 år gammal
________________________________________________________________
1731 boktryckarlärling
kammarskrivare
hantboist (oboist)
1757 vigsel med Maria Dubois
En hantboist ingick i ett regementes militärmusikkår och fungerade som ledare
(musikunderofficer).
Källor:
- Svenskt Ättartal IX, Örnberg
- Ingegärds anteckningar
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Axel Didrik Reutersköld 1714 - ?
min farfars farfars farfars fars kusin
________________________________________________________________
Föräldrar: Daniel Leffler (adlad Lagersparre) och Margareta Hag
Syskon: Beata Elisabeth, Carl Jonas, Carl Fredric, Fredric Wilhelm, Daniel
plus 6 till
________________________________________________________________
1719 genom fadern adlad Lagersparre - senare byte till Reutersköld
1720 introducerad jämte sina syskon Carl Fredric, Daniel och Fredrik Wilhelm. 1720
blev Axel Didrik Archlie-mästare vid Stockholms galere escadre samt
sedermera efter avlagda studier vid akademin uti Uppsala
1732 corpral af Livregementet till häst,
1740 på begäran avskedad,
1748 löjtnant uti ....tjänst, samma år Ryttmästare.
1748 vigsel med Eva Anna Wefwerstedt 1729 -
________________________________________________________________
Hustrun var dotter till Olof Evert Wefwerstedt och Eva Johanna von Schwab.
Källa:
- Svenska Ättartal IX, Örnberg
Carl Fredric Reutersköld 1718 - ?
min farfars farfars farfars fars kusin
________________________________________________________________
Föräldrar: Daniel Leffler (adlad Lagersparre) och Margareta Hag
Syskon: Beata Elisabeth, Carl Jonas, Axel Didric, Fredric Wilhelm,
Daniel, plus 6 till
________________________________________________________________
1732 Archliemästare vid Stockholms galere escadre
1740 På begäran avskedad, samma år Volontaire af Garde
1741 Förare och Sergeant ibid
1741-1742 bevistat fälttågen i Finland
1742 adjutant af Västmanlands regemente
1744 Fänrik ibid
1746 Löjtnant ibid
1746 vigsel med Margaretha Christina Ekenberg
1754 Capitaine ibid
________________________________________________________________
Hustrun var dotter till Maj Eric Johan Ekenberg och Christina Johansdotter Lagermarck.
Källa:
- Svenska Ättartal IX, Örnberg
Daniel Reutersköld 1720 - ?
min farfars farfars farfars fars kusin
________________________________________________________________
Föräldrar: Daniel Leffler (adlad Lagersparre) och Margareta Hag
Syskon: Beata Elisabeth, Carl Jonas, Axel Didric, Carl-Fredric 1718,
Fredric Wilhelm 1728-?plus 6 till
_______________________________________________________________
Gick ur riket 1745 för några förseelser mot Riksens Ständers Band?
Källa:
- Svenska Ättartal IX, Örnberg
Fredric Wilhelm Reutersköld 1728 - ?
min farfars farfars farfars fars kusin
________________________________________________________________
Föräldrar: Daniel Leffler (adlad Lagersparre) och Margareta Hag
Syskon: Beata Elisabeth, Carl Jonas, Axel Didric, Carl- Fredric, Daniel
plus 6 till
________________________________________________________________
1739 blev han volontaire av Södermanlands Regemente
1743 förare ibid
Källa:
- Svenska Ättartal IX, Örnberg
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Justina Maria Leffler 1723-1780
min farfars farfars farfars fars kusin
________________________________________________________________
Föräldrar: Carl och Catharina Leffler
Syskon: Beata Charlotta
Make: ?
Barn: Eric 1740-?, Laurens 1743-?, Catharina Charlotta 1745-?, Carl
1746-?
________________________________________________________________
Källa:
- Svenska Ättartal IX, Örnberg
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Hedvig Leffler 1700 - ?
min farfars farfars farfars fars syssling
________________________________________________________________
Föräldrar: Johan Leffler och Märta Jacobsdotter Egelman
Syskon: Jeanna Märta Leffler 1705-1728
Make: Georg Henrik Wolffelt (barn i annat äktenskap: Otto Magnus)
Barn: Fritz Wolffelt
________________________________________________________________
Hedvig, gift 1717 i Linköping med Georg Henric Wolffelt." 1726 fortfarande gift med Major
Wohlfeldt. (den senare uppgiften från "Beskrifning över Linköping", Tollarp. Enligt
grafcharta öfver Linköpings domkyrka har Hedvig grav nr 130 där). Hennes mans son gifte
sig med hennes syster 1726.
Källor:
- Svenska Ättartal IX, Örnberg
- Kungliga livgrenadjärregementet, biografiska anteckningar,
Stenhammar och Stenbock
- Handskrift
GENERATION 5
Tidsskildring
Från slutet av 1600-talet till 1718 var Karl XII kung i Sverige. Han hade inte tid att bilda
familj. Han förde krig i Ryssland, Turkiet, Norge, Danmark, Preussen, Hannover och
kanske i fler länder. Detta ställde stora krav på tillgångar i form av pengar för att utrusta
krigsfolk och skepp.
1719, efter hans död då ännu ingen regent utsetts, brände ryssarna ner alla hamnstäder
längs Östersjökusten. Alla utom Stockholm som tack vare sin eskader kunde hålla
inkräktarna borta. Jag inbillar mig att adlandet av Daniel Leffler hade med detta att göra.
I början av 1700-talet härjades landet av pest. Cirka en tredjedel av befolkningen dog i
Stockholm. I Skänninge dog 500 av 700 invånare. Kanske var det därför många av barnen
inte blev så gamla. Flera av Hans Lefflers barn blev knappt vuxna.
Handeln med oxar spelade troligen en stor roll för Linköpings handlande borgerskap. I ett
uttalande från 1686 uppger landshövding Stålarm, att handeln med oxar 'fordom' varit de
östgötska uppstädernas 'förnämsta näring'. Tydligen var den en av Linköpingsbornas bäst
inkomstkällor. Under 1500-talet hade en ganska livlig handel med oxar ägt rum.
Götalandskapen var leverantörer och Bergslagen avnämare. I Örebro uppbars en
passagetull på oxar. 1554 förtullades de flesta oxar från Jönköping och Västergötland.
Endast Vadstena i Östergötland deltog i denna handel. Bergslagen var
huvudkonsumenten. De stora oxmarknaderna hölls i Örebro, Köping och Västerås.
Stockholms kraftiga uppblomstring i början av 1600-talet förändrade situationen för
Linköpings- bornas möjligheter att delta i oxaffärerna. Huvudstaden behövde livsmedel för
den växande befolkningen. Det hände ibland att borgare ombesörjde oxdrifter på uppåt
300 djur. Borgarna köpte oxar i bl a Kinda och Ydre samt i småland. Normalt gjordes dock
inköpen på marknader och torgdagar; i Kisa vid Bartolomei, frimarknaden vid
Olovsmässan i Skänninge. Borgarna hade särskilt tillstånd (utverkat 1662) av
kommerskollegium till uppköp ute på landsbygden. Efter några år återgick man till det
gamla systemet då 'några få personer av denna friheten gjorde sig stor profit och nytta
men adra i staden en märklig skada och avsaknad'. Oxköpen finansierades genom att
borgaren lånade upp pengar av någon annan borgare eller av ståndspersoner, vilka
vanligen tog 3% ränta. Bönderna fick vänta med betalning tills borgaren sålt oxarna. Det
framgår av rättegångsprotokoll från 1701 att landssekreteraren Johan Leffler (se nedan)
hade satsat pengar i olika oxdrifter till Stockholm på "halv förtjänst".
Svåra påfrestningar följde. Missväxt, den stora branden år 1700, kriget och pesten.
Borgarna förmådde inte bära krigstidens skattebördor. Handeln hade så gott som helt
utarmats i början på 1700-talet. Enligt uppgift i stadens riksdagsbesvär 1719 skall
borgerskapet haft sin "nästan största näring" av att sälja brännvin till dem, som reste
genom staden eller hade ärende till länsstyrelsen.
Källor:
- Svensk Historia, Alf Henriksson
- Linköpings historia 2:1, Kraft och Lindberg
HANS SVENSSON LEFFLER 1683 - efter 1731
min farfars farfars farfars farfar
________________________________________________________________
Föräldrar: Sven Hansson d ä och Maria Danielsdotter Miliandra
Syskon: Gundela, Daniel (Lagersparre) Margareta, Henric, Carl, Sven
Svensson, Lars, Hedvig, Simon, Johannes, Anna, Catharina,
Peter Magnus plus ett till född 1705 och 1syskon som dog liten.
Hustru: Maria Holm ?-1731
Barn: Sven Hansson, Johan Gustaf
Ålder: Minst 48 år, gifte sig 28 år gammal
________________________________________________________________
Sockerbagare i Stockholm. Efterträdde fadern som hovkonditor.
Gifte sig 1711. Hustrun gifte om sig med Carl de Besche.
Källa:
- Svenska Ättartal IX, Örnberg
Daniel Svensson Leffler - adlad Lagersparre 1685 - 1749
min farfars farfars farfars farfars bror
________________________________________________________________
Föräldrar: Sven Hansson Leffler och Maria Danielsdotter Miliandra
Syskon: Gundela, Hans Svensson, Margareta, Henric, Carl, Sven
Svensson, Lars, Hedvig, Simon, Johannes, Anna, Catharina,
Peter Magnus plus ett till född 1705 och 1syskon som dog liten.
Hustru: Beata Margaretha Hag 1688-1743
Barn: Beata Elisabeth 1710-?, Carl Jonas 1711-?, Axel Didric,
Carl Fredric, Fredric Wilhelm, plus 6 till
Ålder: 64 år
________________________________________________________________
1700 avslutade studierna på Uppsala Akademi extraordinarius i Camar,
Revision
1704 Kammarskrivare vid balance arbetets utredande
1710 Kamrerare och avslöt 1686 års generalbok. Sekreterare vid amiralitet i
Göteborg
1713 Commissarius vid den då uti Stockholm inrättade galére escadren,
samma år skickad till Västernorrland att utstyra (?) de därstädes byggda galerer
och dem utproviantera
1715 drog han behörig försorg om Caparnas utrustning och conjunction med
escadren uti Stockholms skären (?)
1716 blev han amiralitetscommissarius i Stockholm
1719 övercommissarius ibid i samma befattning adlad Lagersparre
1720 introducerad (nr 1636)
1724 Konglig Räntmästare
1734 Dömd till fängelse
1749 Begravd i Eds kyrka (som sin far)
________________________________________________________________
Upprustning av kronans skepp
"Under warande tjänstetid gjorde han år 1715 ansenliga förskotter till amiralitetet, upptog,
inrättade och i fullkomligt gott stånd bragte med några interessenter det gamla och
obelagda skeppsvarvet på holmen, förrättade uti de förflutna åren så länge escadren låg i
Stockholm alla reparationer och kölhalningar, jämväl uppbyggde ånyo år 1706 pråmarna
Camelen, Sjöspöket, brigantin Fama och 30 stycken skärbåtar (?), förtimrade år 1717,
pråmarna Elefanten, brigantinerna Kruthornet och ?, samt galererna Draken, Kräftan och
Jungfrun med åtskilliga slupar. År 1718 byggde han en stor galere af en 160 fot lång, samt
artillerie och lastpråmarna Forvardaren, Constapeln och ...mästaren?, år 1719 två stora ?
av ett, en stor slup, pråm och 10 ? slupar."
Lånade ur statskassan
"Men år 1734 den 4 april blev han för kronans tillgripna medel under förvalt-ningen av
Kongliga Räntmästarämbetet dömd ifrån ära, adelskap, namn och tjänst, till livstids
fängelse i Marstrand, utur vilket han dock sedermera igenom Kongliga Nåd år 1747 den 17
april uppå Konung Fredriks den förstes födelsedag blev lösgiven. I anledning af nämnda
dom måste hans fru och barn förenämde år 1734 ändra både vapen och namn, samt kalla
sig Reuterskiöld."
Dömd till fängelse
Ingegärds anteckningar:
"Genom förskotten till amiralitetet samt ett dyrbart husbygge - faderns hus vid Stora
Nygatan som han inköpt - hade hans affärer kommit litet i oordning. När han blev
räntmästare lånade han pengar ur statskassan. Han var en slags bankir åt kungen och
innehade kvitto på 25.000 dukater. Det blev kassabrist och det upptäcktes att han gjort sig
skyldig till detta. 1720 sattes han ur tjänstgöring och efter en långvarig rättegång dömdes
han 1734 till livstids fängelse och fråntogs adelskapet."
Daniel gifte sig med Beata Margaretha Hag på Kungsladugården i Eskilstuna. Hon var
dotter till Commissarien uti Reductions och Likvidations commission, Jonas Hag.
Daniel Lagersparre skänkte en ljuskrona till Eds kyrka (utanför Stockholm). Under
ljuskronan, på en metallkläpp står:
"Denna ljuskrona är till Guds namns ära samt Eds kyrkas prydnad förärad av
överkommissarien vid kongliga amiralitetet i Stockholm Wälborne herr Daniel Lagersparre
den 5 september Anno 1719".
Detta var samma år som han blev adlad. Daniel begravdes i denna kyrka, troligen i
svärfaderns, Jonas Haghs, grav enligt Ingegärd. Fadern, Sven Hansson d ä Leffler, skall
ligga begravd där också.
Källor:
- Matrikel över Svea Rikes Riddare och Adel
- Svenska Ättartal del 2:II
- Ingegärds anteckningar
Margareta Leffler (gift Hellman) 1687 - 1710
min farfars farfars farfars farfars syster
________________________________________________________________
Föräldrar: Sven Hansson d ä och Maria Danielsdotter Miliandra
Syskon: Gundela , Hans Svensson, Daniel (Lagersparre), Henric, Carl,
Sven Svensson , Lars , Hedvig, Simon, Johannes, Anna
Catharina , Peter Magnus, plus ett till född 1705 och 1syskon
som dog liten.
Make: Anders Hellman, sockerbagare i Stockholm
Barn: Sven 1704-1762, Anders 1706-1772, Anna Catharina 1708-
1753
_______________________________________________________________
Sönerna var sockerbagare.
Källa:
- Svenska Ättartal IX, Örnberg
Carl Leffler 1690-1725
min farfars farfars farfars farfars bror
_______________________________________________________________
Föräldrar: Sven Hansson d ä och Maria Danielsdotter Miliandra
Syskon: Gundela, Hans Svensson 1683-1731, Daniel (Lagersparre),
Margareta, Henric, Carl, Sven Svensson, Lars, Hedvig, Simon
Johannes, Anna, Catharina, Peter Magnus, plus ett till född 1705 och
1barn som dog liten.
Hustru: Catharina Zipora Keyser
Barn: Justina Maria ?-1751, Beata Charlotta 1723-1780
Ålder: 35 år
________________________________________________________________
Källa:
- Svenska Ättartal IX, Örnberg
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Johan Leffler död 1709
min farfars farfars farfars farfars kusin
________________________________________________________________
Föräldrar: Hans Hansson d y Leffler och Anna Evertsdotter
Syskon: Barbara?
Maka: Märta Jacobsdotter Egelman, de gifte sig 1696
Barn: Hedvig 1700-, Jeanna Märta 1705-1728, Ebba 1697-?
4 dog små
________________________________________________________________
Johan Leffler var troligen född i Stockholm, eftersom hans far var bryggare där och Johan
Leffler står som ägare till en fastighet i Gamla Stán i slutet av 1600-talet.
Borgmästarvalet i Norrköping
"Då Carl Johansson 1707 avled ansåg landshövding Burenskiöld starka skäl föreligga att
låta undantagsregeln till 1693 års förordning om magistratsval gälla. Han fann stadens
samtliga rådsledamöter olämpliga för en borgmästarpost. Antingen var de för gamla eller
för unga. Kungl Majt borde därför nyttja sin rätt att - åsidosättande magistrat och
borgerskap - ge staden en kompetent politiborgmästare. Redan i augusti ingavs
underdånigt förslag om utnämning av landssekreteraren Johan Leffler, tidigare kanslist i
kammarkollegium. Genom åtskilliga förrättningar i Norrköping, bl a i egenskap av
vikarierande landshövding, kände denne staden väl. Magistraten tycks ej ens ha
underrättats om det skedda. Under sådana omständigheter blev den av rådet och de 24
gemensamt anställda valförrättningen ett rent spegelfäkteri. Borgerskapets äldste, som
överlagt enskilt, framförde namnen Arosius, Leffler och Petter Wetterberg. Bägge
Norrköpingsborna undanbad sig dock kandidatur. Även inom magistraten föll några röster
på Leffler och Arosius. I övrigt nämndes Clas Johansson, Erik Johansson och Johan
Christoffer von Bergen, samtliga liksom Wetterberg rådmän."
"Mer än två veckor före denna procedur, hade Lefflers kungliga fullmakt underskrivits i det
svenska fältkansliet i Polen. Leffler installerades i december av landshövdingen i närvaro
av magistrat och de 24. Man har svårt att värja sig för intrycket, att Burenskiölds
handlande i detta utnämningsärende påverkats av den samtidigt akuta konflikten om
tegelbruket. För den enligt landshövdingens mening slappa förvaltningen av detta bar
främst Arosius och den bortgångne Carl Johansson ansvaret."
"Med Lefflers utnämning kulminerade länsstyrelsens inflytande över Norrköpings
kommunala förvaltning. Bägge borgmästarna var nu f d landssekreterare, bägge
stadsnotarierna samt stadskassören tillsatta av landshövdingen. Kassören - och därmed
finansförvaltningen - var direkt underställd länschef och landskontor. Rådhuset i
Norrköping var snart sagt endast en filial till residenset i Linköping." "Leffler föreslogs
uppflyttad till justitieborgmästarposten och politiborgmästartjänsten med rådmannen Johan
von Bergen. Magistraten i Norrköping hann således ej ens hålla någon valrådstuga,
mycket mindre tillsammans med de 24 nämna några egna kandidater till stadens främsta
ämbete."
Johan Leffler ägde:
* Gården Kristinebo, hemman i Hanekinds härad
* Karleby, Herrberga socken, Vifolka härad
* Mörby hemman, Viby socken, Vifolka härad
* Sjögestad, Valkebo härad
* Klefsfalls hemman (2st)
Johan Lefflers arbetsuppgifter
- indrivande av skatt från Norrköpingsborna när stadskassan 1706 stod helt tom, ansvarig
klarade inte uppgiften
"Länsmännen åtföljde stadens funktionärer då dessa gick ur hus i hus. Tills vidare skulle
från exekutionerna undantagas hushåll, i vilka familjefadern för tillfället vistades på annan
ort. Exekutionspatrullerna avlade dagligen kl halv nio rapport till Leffler och magistraten om
föregående dags förrättningar. En växlande mängd panter - t o m skattskyldigas
gångkläder - samlades i en särskild pantbod. Auktion på dessa skulle efter snabbast
möjliga uppbudsförfarande anställas. Tillräckligt mycket kontanta medel för sackarnas
betalning hade inkommit redan efter 10 dagar - främst emedan borgmästare Carl
Johansson mot säkerhet i pantade silver och kopparföremål lånade ut erforderlig belopp.
Leffler och hans medhjälpare kunde följaktligen efter förrättat värv lämna Norrköping. Att
en bitter eftersmak kvarstod är självklart....."
- ansvarade för 1708 års båtsmansutredning:

 

"Under sin korta tid som politiborgmästare introducerade Johan Leffler vid 1708 års
båtsmansutredning en ny ordning. Hattar, klädesuniform, buldansrock och hängmattor
skulle i fortsättningen anskaffas centralt, varigenom större modelltrohet och inbördes likhet
vanns".
Källor:
- Svenska Ättartal IX, Örnberg
- Norrköpings Historia
- Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden
GENERATION 4
Tidsskildring
När kung Karl X Gustaf dog, 1660, blev makan Hedvig Eleonora änkedrottning, 23 år
gammal.
Häxprocesserna pågick under slutet av 1500-talet till början av 1700-talet. Under åren
1666-1676 avrättades i Sverige 300 personer för trolldomssynd, nästan alla var kvinnor.
1000-tals människor anklagades men många fick lägre straff. En kvinna i Sverige brändes
levande, övriga halshöggs innan de brändes. Häxerierna ansågs sedermera som ett
socialt och mentalt problem.
SVEN HANSSON d ä LEFFLER 1651 - 1721
min farfars farfars farfars farfars far
________________________________________________________________
Föräldrar: Hans Joensson Leffler
Hustru: Maria Danielsdotter Miliandra 1663 - 1705
Syskon: Hans Hansson d y Leffler (Christina, Sara, Anna?)
Barn: Gundela (Gunilla?)1679-1738, Hans Svensson 1683-1731,
Daniel (Lagersparre) 1685-1749, Margareta 1687-1710, Henric
1688-?, Carl 1690-1725, Sven Svensson 1691-1718, Lars
1693-?, Hedvig 1695-? Simon 1698-?, Johannes 1699-?, Anna
Catharina 1701-?, Peter Magnus 1703-?, plus ett till född 1705 och
1barn som dog liten.
Ålder: 70 år
________________________________________________________________
1651 cirka född i Hyndevad
1668 lärling hos sockerbagaren Abraham Olofsson
1678 burskap som borgare
vigsel med Maria Molin (Myliander) 1663-efter 1705
1691 hovkonditor hos änkedrottning Hedvig Eleonora
1721 begravd i Eds kyrka
Han ägde hus på Stora Nygatan i Stockholm. Var hovkonditor. Hustrun Maria Myliander
var sondotter till kyrkoherden i S:ta Maria Magdalena församling i Stockholm, Laurentius
Mattias Myliander, rike herr Lars kallad.
Källor
- Svenska Ättartal, Elgenstierna
- Svenska Ättartal IX, Örnberg
Hans Hansson d y Leffler död 1690
min farfars farfars farfars farfars fars bror
________________________________________________________________
Föräldrar: Hans Joensson Leffler
Bror: Sven Hansson d ä Leffler (Christina, Sara, Anna?)
Hustru: Anna Evertsdotter död 1695,
Barn: Catharina 1670-talet - 1713, (gifte sig 3 ggr - alla bryggare; Lars
Ericsson Krus, Johan Åkerlundh, Johan Henric Bartels), Anna
167?-1710, Maria 168?-före 1712, Elisabeth 168?-1712,
Magdalena 1684-1722, Hans 168?-omkring 1694, Evert 169?-
före 1712
________________________________________________________________
Bryggare i Stockholm - vars släktgren utdog i början av 1700-talet.
"Hans Leffler, död omkring 1688 och begraven i Södertälje, gift med Ibba Johansdotter och
Brita Andersdotter. Var kanske far (eller bror) till: Barbara och
Johan, död 1709, kanslist i kmrkoll, landssekreterare i Östergötland 1698 och borgmästare
i Norrköping 1708 (Linköping enl annan källa). Gift med Märta Jacobsdotter Egelman, död
1726 i Linköping. Johan hade bl a dottern Hedvig."
Källor:
- Svenska Ättartal IX, Örnberg
- Svenskt biografiskt lexikon
Denne Hans Leffler hade kanske minst tre hustrur. I Svenska adelns ättartal finns inte
sonen Johan med, men slutsatsen blir att denne Hans även är far till Johan Leffler,
generation 5. Om mina antaganden är fel stämmer inte detta.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Johan Barkhusen
min farfars farfars farfars farfars fars syssling
________________________________________________________________
Föräldrar: Christina Leffler och Henrik Barkhusen
Syskon: Hans?
Hustru: ?
Barn: ?
Ålder: ?
________________________________________________________________
"Hans son (Henrik Barkhusens), Johan, som i barnaår gick i kyller på stadens gator, fick
med tiden se sig vida omkring i verlden och genomreste Tyskland, Holland, Belgien, vann
rykte för sin stora lärdom och stod i stor nåd hos Carl XI, som han ofta besökte på
Kungsör." "Anklagades 1691 att under förebärande af ovisshet om 1677 års löns åtnjutane
mot halfva lönen ha tillhandlat sig de öfriges hela årslöner och sedan strax derefter af
stadskassan gjort sig betalt för hvarderas hela löner. Följande år begärdes till och med
qvarstad å borgmästarens lön för elak hushållning. Märkligt nog har denna Johan
Barkhusen skrifvit en disputation, de conversatione cum malis."
Källa:
- Arboga krönika, G Bergström
GENERATION 3
Tidsskildring
Regenter i Sverige under 1600-talet var Karl IX, Gustav II Adolf, Kristina,
Karl X Gustaf, Karl XI och Karl XII.
Under 1600-talet var Sverige en stormakt. Krigen med Holland, Tyskland, Danmark,
Ryssland, Polen, Livland m fl avlöste varandra. Än var man bundsförvant, än fiende.
På 1600-talet ansåg man i Sverige att naturtillgångarna tillhörde kronan. Bönderna
betalade arrende till kungen om de ville tillverka järn t ex. 300 nya bruk tillkom i Sverige.
Ett medelstort bruk höll igång cirka 300 personer. År 1604 förbjöds järn som inte var sk
stångjärn. Holländska entreprenörer anlitades för tillverkningen av stångjärn och
svenskarna fick igång en vapenindustri. Hamrarna tystnade först kring år 1800.
På 1640-talet uppstod kritik av bönderna mot att regeringen sålde bort så mycket
kronogods. Adeln fick under Gustav II Adolfs regering köpa skattlagd jord, eftersom det
behövdes pengar till krigen. Adeln bestod av; grevar, friherrar, riddarklassen och
svenneklassen. Adeln var befriad från skatt.
Den sk reduktionen infördes, vilket innebar att man började återföra gods till kronan från
adeln.
Sverige inrättade sitt Postverk år 1636. En Henrik Leffler omnämns som postmästare;
"I samband med trafiken må posten nämnas. Postmästare var 1668 Henrik Leffler.
Anklagades 1665 af smedsembetet att med otidig ölsalu förföra deras ungdom." "Henrik
Leffler, postmästaren, går och ser bedröfvad ut. Ett bref hade kommit, adressadt till
'Knaperbocken'. Så kallades Erik Nilson sunnan. Han fick ock brefvet genom Lefflers
pojke. Men pojken blev örfilad med frågan: är du utskickader för att skälla på folk? Erik
Nilson fick plikta, och pojken gjordes fri för att ha kallat 'knaperbock'." (Källa: Arboga
krönika, G Bergström). Det är inte känt hur eller om släktskap föreligger med vår släkt.
År 1663 bodde 14.948 personer i Stockholm.
I mitten av 1600-talet var kontrasten mellan landets fattigdom och magnaternas glans som
störst i historien. Det levdes vräkigt och slösades. Officerare som kom hem från krig hade
med sig både kapital och husgeråd som de beslagtagit.
Källor:
- Svensk Historia, Alf Henriksson
- Arboga krönika, G Bergström
HANS JOENSSON LEFFLER död före 1673
min farfars farfars farfars farfars farfar
________________________________________________________________
Förälder: Joen Hansson Leffler
Barn: Sven Hansson d ä Leffler
Hans Hansson d y Leffler
(ev Christina, Sara, Anna)
________________________________________________________________
"Borgare i Stockholm, skutskeppare och seglade såsom sådan mellan Hyndevad och
Stockholm samt mellan dessa orter och västmanlandsstäderna Arboga, Köping och
Västerås. "
Källor:
- Svenska Ättartal VI, Elgenstierna
- Svenska Ättartal IX, Örnberg
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Simon Danielsson Leffler dog tidigast 1685
min farfars farfars farfars farfars farfars kusin
________________________________________________________________
Föräldrar: Daniel Hansson Leffler
Syskon: ?
Maka: Margareta Henriksdotter Burman
Barn: flera (Henrik?)
________________________________________________________________
Personuppgifter
1666 gifte sig Simon med Margareta Henriksdotter Burman från Arboga. Han uppehöll
släktens traditioner som vantmakare vid Hyndevad. I brev 1681 uppger han att hans farfar
och far upptagit jorden i Hyndevad "av stubbo". Han efterlämnade flera barn.
1600-talets Hyndevad vid Skogstorp
Vid 1600-talets början låg kronoålkistan tvärs över strömmen strax ovan den plats, där
densamma delas av fyra holmar vilka åstadkommo Hyndevadsfallet.
De två närmast västra landet liggande holmarna var bebyggda, den västligaste med en
kvarm och en gammal hammarsmedja samt den östligaste med två gamla
hammarsmedjor.
I början på 1650-talet föll kronokvarnens dammbyggnad offer för böndernas bärsärkaraseri
över Hjälmarevattnets uppstigande på deras åkrar och ängar. Vattensmedjorna antas
redan innan dess ha "utrivits". 1662 flyttades kvarnen längre ner i strömmen.
Utefter den vik som bildas av västra stranden låg enligt karta från 1667 en del gårdar,
täppor och åkervretar, som hörde till hammarsmedsmästarna Simon Leffler samt Henric
och Stephan Lang. Dessa tre hammarsmedjor är med all sannolikhet de vilka 1686
nämnas såsom "avlyste och utrevne" samt använts av Reinhold Nilsson, Christopher
Nitach och Simon Leffler under den gemensamma benämningen Hyndevads hamrar.
Källor:
- Svenska Ättartal, Elgenstierna
- Svenskt Biografiskt lexikon
- Eskilstuna, en svensk märkesstad 2, Knut Hellberg
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Simon Simonsson Leffler dog 1667
min farfars farfars farfars farfars farfars kusin
________________________________________________________________
Föräldrar: Simon Hansson Leffler
Syskon: ej kända
Maka: Aletta Evertsdotter Drost dog 1668
Barn: 1 son och 1 dotter
________________________________________________________________
Han arbetade som källarbetjänt hos kungl majt.
Källa:
- Svenska adelns ättartal, Elgenstierna
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Christina Barkhusen (född Leffler) troligen född cirka 1630-40
min farfars farfars farfars farfars farsfars kusin
________________________________________________________________
Föräldrar: Hans Hansson Leffler och Christina Erlitz
Syskon: Anna, (ev Magdalena, Jacob, Simon?)
Make: Henrik Barkhusen
Barn: Johan (Christina, Hans?)
________________________________________________________________
"Till den yttre härligheten af arbogalifvet i 1600-talets senare hälft hörde kungabesöken.
Hofvet var ofta här. Carl X bodde hos Barkhusen, som njöt nåden av personlig
bekantskap". "Henrik Barkhusen, född i Lybeck, borgmästare, förut bosatt i Malmö,
Hamburg, Stockholm och sedan 1638 i Arboga. Han var förtrogen med Carl X, som ofta
gästade hans hus."
Källa:
- Arboga krönika, G Bergström
Anna Hising (född Leffler) 1615-1668
min farfars farfars farsfars farfars farfars kusin
________________________________________________________________
Föräldrar: Hans Hansson Leffler och Christina Erlitz
Syskon: Christina (ev Magdalena, Jacob, Simon)
Make: Olof Hising
Barn: ?
Ålder: 53 år
________________________________________________________________
Olof Hising gifte sig med Anna på inrådan av sina föräldrar. Han lät återuppbygga
Bergshammars järnbruk, som brann 1667.
Källa:
- Svenska Ättartal III, Elgenstierna
GENERATION 2
Tidsskildring
På 1600-talet fanns fogdar i Sverige. Fogdar utsågs redan på 1400-talet av kungen eller
drottningen, för att driva in skatter av undersåtarna till kronan. Det skedde både i form av
naturaprodukter och pengar. Skatterna gick på den tiden till slottens underhåll och även till
krig. Ibland kom tillfälliga pålagor för särskilda ändamål. Det kunde vara för betalning av
landområden vid krigsuppgörelser, betalning av "importerade" krigssoldater, som ofta kom
från Tyskland.
Ryktbarast är fogden Jösse Eriksson på 1500-talet. Han plågade Dalarnas fattiga bönder
med skatter och dagsverken över förmåga. När de inte kunde betala lät han hänga upp
männen i rök och spände för deras kvinnor framför hölass.
Fogdarnas maktbefogenheter gentemot undersåtarna var mycket stor och för att fogdarna
inte skulle blir så mäktiga att de höjde upprorsfanan, besattes dessa poster med danska
och tyska män som var främlingar i sina län.
På 1620-talet lades skatteuppbörden ut på entreprenad till penningstarka finansmän.
Kronan fick pengar i förskott och arrendatorerna fick driva in skatterna för egen räkning.
(Troligen med ränta, min kommentar). Systemet var mycket impopulärt.
Under 1600-talet var Sverige en stormakt. Krigen avlöste varandra. Sverige var i krig med
en rad länder; Holland, Tyskland, Danmark, Ryssland, Polen, Livland m fl. Än var länderna
Sveriges bundsförvanter, än var de fiender.
På 1640-talet uppstod kritik mot att regeringen sålde bort kronogods. Kritiken kom från
bönderna. Det var nämligen så att adeln fick köpa skattlagd jord. Det behövdes snabba
stora pengar till alla krigen.
JOEN HANSSON LEFFLER
min farfars farfars farfars farfars farfars far
________________________________________________________________
Föräldrar: Hans Leffler (stamfadern)
Syskon: Daniel, Simon, Hans.
Hustru: ?
söner: Hans Joensson
_______________________________________________________________
Vi är Joens ättlingar. Endast Joens ättlingar har fört namnet Leffler vidare till våra dagar.
Övriga grenar är "utdöda".
Källa:
- Svenska Släktkalendern 1950
Daniel Hansson Leffler
min farfars farfars farfars farfars farfars fars bror
________________________________________________________________
Föräldrar: Hans Leffler (stamfadern)
Syskon: Joen, Simon, Hans.
Hustru: ?
Barn: Simon Danielsson Leffler
________________________________________________________________
"Daniel Hansson Leffler innehade en stångjärnshammare vid Rosenholm i Hyndevad
(ännu 1646) samt arrenderade en tid efter faderns död 1631, Hyndevads tullkvarn och
ålfisket vid Torshälla."
Källor:
- Svenska adelns ättartal, Elgenstierna
- Svenskt biografiskt lexikon
Simon Hansson Leffler dog 1674
min farfars farfars farfars farfars farfars fars bror
________________________________________________________________
Föräldrar: Hans Leffler (stamfadern)
Syskon: Joen Hansson, Daniel Hansson, Hans Hansson d ä
Hustru: okänd, dog 1674
Barn: Simon Simonsson
________________________________________________________________
Stamfaderns tredje son Simon Hansson Leffler blev liksom brodern Daniel hammarsmed
och ägde två hamrar vid Rosenholm samt övertog på 1640-talet arrendet av Hyndevads
(Fors) kvarn. Hans hustru dog samma år som han själv. Av en karta över Hyndevadsström
1641 framgår att Simon Leffler hade gård och ålkista där i närheten.
Källor:
- Svenska Adelns Ättartal, Elgenstierna
- Karta från 1641
Hans Hansson d ä Leffler 1590-1639
min farfars farfars farfars farfars farfars fars bror
________________________________________________________________
Föräldrar: Hans Leffler (stamfadern)
Syskon: Joen, Daniel, Simon
Hustru: Christina Erlitz
Barn: Christina, Anna (ev Magdalena, Jacob, Simon)
________________________________________________________________
Personuppgifter
Hans Hansson d ä Leffler startade på kungligt initiativ vantmakerier vid Östtuna i Björskog,
Ulfsund (Kungsör) i Torpa, Strömsholm i Kolbäck, och i Arboga under åren 1615 - 1624.
Han var inspektor över kungliga vandtmakeriet i Stockholm 1621, sedan faktor i Arboga
och fogde i Ulvsunds (Kungsörs) län 1621-1635.
Han arrenderade av kronan, tillsammans med Henrik Hoffricht, Arboga och Ulfsunds län,
större delen av Österrekarna och Västerrekarna härader, Strömsholms län. Han
arrenderade även Vibyholms län och från 1631 Dylta svavelbruk med socknarna Axberg,
Hovsta och Kil. Dylta bruk inlöstes av hans svärson Henrik Barkhusen och har gått i arv på
dottersidan.
Synes i sitt gifte med Christina Erlitz hava efterlämnat endast döttrar.
"Den forna Kungsgården, n v, doktor Wettergrens gård, med anor från Eriks af Pommern,
Margaretas och Rawids dagar, egdes i början af 1600-talet till sin vestra del af Hans
Leffler, hvarefter hans måg Henrik Barkhusen, inköpte äfven den östra delen. Sonen
Johannes Barkhusen, faderns successor som borgmästare, ärfde gården, som sedan
tillföll hans måg Casten Feiff (Carl XII goda vän) och äfven innehades af dennes svåger
Ehrenpreuss. Gården kom sedan till slägten Vestén, far och son, derefter till slägten
Stenberg, far och son, och derifrån till n v innehafvaren."
"Vandtmakare (till Arboga) inkallades av Gustaf Adolf. Valkhuset vid Höjen brann 1624.
Föreståndare för vandtmakeriet var vid denna tid Hans Leffler, en orolig sälle, som låg i
delo med sitt folk, arrenderade Östuna och Ulfvesund, var kungsfogde 1633 och fick af
Gustaf Adolf södra delen af kungsgården mellan rådhuset och ån, som sedan ärvdes av
hans måg Barkhusen. Hans Leffler korsade värja med Melker Plåtslagare och höll på att
skrämma livet ur hustrun. Från sin medarrendator af Ulfesund, Anders Håkanson, å vars
gård han begärt kvarstad, erhöll han ett brev så börjande: Helsan försandt efter såsom I
hafven förtjent. Det skall blifva ett tusand djeflar och en fanens färd, det skole I Hans
Leffler förnimma, och slutar: Far vell efter dina trogna rekningars legenhet."
Om Konungsgården eller Arboga Gård
Först byggde Magnus Ladulås ett kloster och mark lades till klostret. Klostrets ägor
återtogs senare av kronan. Egendomen hyrdes och förvaltades till en början av
kungsfogdarna. År 1545 fick fogden Nils Tulesson egendomen i förläning. År 1551
byggdes egendomen ut och namngavs Arboga Gård och inrättades med bekvämligheter
för kungliga personer som vistades där tillfälligt. Många och vackra ägor tillhörde då
Arboga Gård. 1564 brann gården och blev inte återuppbyggd, utom vad som behövdes till
fogden och folket. Klostret och Kyrkan fanns kvar, vilka var av sten, som användes av de
kungliga innan Kungsgården av trä byggdes. Det var inte förrän 1579 som kung Johan III
skickade pengar för återuppbyggnad, men det dröjde ett tag.
1595 återgick Kungsgårdens skifte till staden, ägorna 1600. Själva Kungsgårdsmarken
lämnades sist till staden att bebygga. Södra delen nere vid ån (där tomten sträckte sig
mellan Smedjegatan och ån, Stor- och Järntorget) delades från öster till väster. Den delen
skänktes till vantmakaren Hans Leffler, men husen som stod där skulle han betala. Med
dessa penningar skulle stenhuset repareras, enligt brev från kung Gustav II Adolf den 24
april 1624.
Kungsfogdarna var de förnämsta i staden, som ägde råda och befalla å statens vägnar. I
forna tider var de stora och förnäma män. Kungen själv gjorde upp ersättningen för deras
arbetsinsatser. När Kungsgården kom till i Arboga bodde de där mestadelen. Mäster Hans
Leffler uppges vara fogde där 1633.
Senare såldes den östra delen av gården för 400 riksdaler till handelsmannen Henrik
Barkhusen, som skulle bygga Bryggeri och Mälteri. Pengarna skulle användas till
slussbyggnad i Arboga, enligt regeringsbrev den 2 november 1643.
År 1647 då Rådstugugatan i Arboga gjordes iordning, miste Henrik Barkhusen en del av
det han köpt av Kungsgårdens tomt, samt en stenbod, vilken skulle rivas. Som ersättning
fick Henrik Barkhusen ängen mellan nya och gamla landsvägen och lite annan mark.
Kungsgårdens ägor hade nu helt splittrats. Kronan ägde nu bara några få av de
ursprungliga delarna.
Om Dylta Bruk
"13 km norr ut från Örebro, först till Dylta kalkbruk och sedan man tagit av till väster, Dylta
slott, med svavelkisbrott från 1500-talet (för kruttillverkning). Nu är alla brotten fyllda med
det allra blåaste vatten (av vitriol). Före Dylta tillverkades rödfärg. Släkten Åkerhielm har
egen kyrkogård på höger hand strax före slottet. Dyltaån flyter från nordväst in i Arbågaån.
Dylta= sank, fördjupning."
"Första gången Dylta omnämns är 1558. Då talas om kvarnar som kronans egendom.
Efter en tid fann man att det fanns mineraler på egendomen och de innehöll svavel.
Kronan anlade ett svavelbruk, på den plats där upptäckten gjordes. En källa uppger
tidpunkten 1575 för anläggningen. En annan källa uppger att bruket anlades redan på
1530-talet. På 1570-talet då pesten härjade, tog Johan III med hela sitt hov sin tillflykt hit,
då det ansågs att svavelröken skyddade mot farsoten (12.000 människor dog i
Stockholm). Det var rikets enda svavelbruk då. 1579 fick Dylta ett oväntat uppsving. Det
blev kungaresidens. En kungsgård uppfördes. Kungsgården stod då på samma tomt som
nuvarande herrgården."
"Hela Närke var skyldig att lämna understöd i dagsverken, ved- och kolkör osv. Gustaf II
Adolf behövde mycket ammunition till sina krig och höll därför ögonen särskilt på Dylta.
Bruksdriften gick med förlust och Gustaf II Adolf beslöt rycka upp bruksdriften och
inkallade för ändamålet den holländske specialisten på svavel och vitriolberedning, Hans
Leffler. På grund av sina förtjänster fick Hans Leffler 1631 arrendera detsamma mot
tionde. Han bodde på bruket i Kungsgården. Ett porträtt som finns återgivet är målat 1633.
Leffler innehade bruket i 9 år. 1640 övertogs bruket av Lefflers måg, borgmästaren i
Arboga Henrik Barkhusen. År 1649 fick Henrik Barkhusen privilegier å bruket av drottning
Kristina, för sig och sina efterkommande, som vederlag för sina omkostnader och arbete.
Det var de första bruksprivilegierna, som bildade epok i brukets historia. I privilegiet ingick
att den kungliga familjen skulle ha fritt logi på Dylta bruk, då farsoter inträffade i landet.
1654 inlöste Henrik Barkhusen bruket, och blev ensam ägare, men gjorde konkurs på
gamla dagar."
"Nuvarande huvudbyggnad är ett ståtligt träslott från 1750-90-talet, senare om- och
tillbyggt. En klockstapel bredvid har ägts av borgmästaren Henrik Barckhusen.
Svavelbruket las ner 1869. Numera tillverkas endast rödfärg."
Ägare:
1625 genomförpantning Joachim Danckwardt
1631 Hans Leffler
1640 Hans måg Henrik Barkhusen, död 1671, (gift med mäster Hans Lefflers
dotter Christina, enligt Ingegärd). Han hade dels sonen Johannes
Barkhusen och tydligen
1671 sonen Hans Henriksson Barkhusen (gift med Brita Simonsdotter Funck), som ärvde
bruket. Han fick 1680 förnyade och bättre privilegier. Därefter ärvdes bruket av
1691 dottern Anna Christina 1674-1724, gift med Casten Feif 1661-1739, och
hennes syskon. Casten Feif adlades 1705 och introducerades 1707. 1708 inlöstes
Anna Christinas syskons andelar i Dylta av mannen Casten Feif och han
erhöll priveligium på Dylta bruk 1712, men tillträdde inte. 1739 Slutligen ärvdes Dylta
av deras yngre dotter med samma namn; Anna Christina 1695-1758,
(barnbarns barn till Henrik Barkhusen), gift med Samuel Åkerhielm och blev
stammor till ätten Åkerhielm af Margretelund.
Sedan dess har Dylta varit släkten Åkerhielms ägo. Stammodern till ätten Åkerhielm är
son-dotter-son-dotter-dotter till vår stamfader.
Källor:
- Svenska Ättartal, Elgenstierna
- Svenska Ättartal IX, Elgenstierna
- Svenskt biografiskt lexikon XV och nr ?
- Slott och herresäten i Sverige (Närke-Västmanland)
- Nerikes herrgårdars krönika 1-6, del 4 s 175-180, Saxon
- Svensk Uppslagsbok
- Arboga Krönika, G Bergström
- Arboga Känning
- Index Svenska Porträtt
GENERATION 1
Tidsskildring
Vid denna tid befann sig Sverige i krig med olika länder. Geografiskt såg Sverige inte då ut
som idag. Sverige var ett land med Östersjön i mitten.
Gustaf Wasa hade plundrat kyrkor och kloster. Klostren gjordes om till Kungsgårdar. På
slott och kungsgårdar vistades dåtidens kungar, när de reste kors och tvärs genom
Sverige under krig, eller i andra ärenden.
Gustaf Wasas insats för Sverige anses stort när det gäller handel. I hans dagar infördes
stångjärnssmidet och han kämpade emot det s k osmundsjärnet som tillverkades med en
äldre teknik. Under 1540-talet inkallades en del tyska hammarsmeder av honom, men
metallgruvan i Bergslagen fanns redan på 1400-talet. En stor del av arbetsgivarna var
även då tyskar. Järnet var en viktig förutsättning för alla krig som genomfördes.
På 1590-talet ville man störta omkull arvstronföljden, som införts av Gustaf Wasa. Ungefär
samtidigt, 1592, blev kung Sigismund formellt kung i Sverige.
Sigismund återvände efter sin kröning till sitt Polska rike. Sverige skulle i hans fysiska
frånvaro styras av olika personer, vilka fick sig tilldelade olika geografiska landområden.
Hertig Karl fick Sörmland, Närke, Västmanland m fl områden, men nöjde sig inte. Han tog
självsvåldigt på sig att regera Sverige utan kung Sigismunds uttryckliga samtycke.
Hertig Karl gick i Gustaf Wasas spår med att plundra klostren på värdeföremål. Han lät
inventera och beivra synden i landet. Det gällde trolldom, hor, svalg, kiv, svordom eller
olydnad mot föräldrar och överhet, om sabbaten bröts, gudstjänsten försummades eller
man inte kunde katekesen mm. Alla skulle vara rättrogna lutheraner.
Biskoparna fick listor på syndare och verkställde straffen; prygel med ris och en dusch av
iskallt vatten. Det första häxbålet tändes dock på Gustaf Wasas tid, med stöd av bibeln.
1596 uppstod konflikt mellan kung Sigismund och hertig Karl, som var Sigismunds farbror.
Efter Karls seger vid Stångebro åt de middag tillsammans i Linköping och talade inte mer
om den saken. Men nya krig påbörjades på andra håll.
Hertig Karl blev kung. Han var liksom Gustaf Wasa intresserad av ekonomi och näringsliv.
Kung Karl IX anlade Göteborg, som byggdes företrädesvis av inkallade holländare. Han
gjorde mycket för järnhanteringen i Bergslagen, som ju till stor del tillhörde hans
hertigdöme. Han anlade statliga bruk och gav hjälp åt folk som ville bygga
hammarsmedjor. De första vallonerna kom. Han gjorde också mycket på lagstiftningens
område alldeles i början av 1600-talet och införde t ex dödsstraff för missbruk av Guds
namn, hor med någons hustru, den som bannade sin far eller mor.
År 1609 fick Karl IX slaganfall och landets angelägenheter togs om hand av några
rådsherrar. Gustaf Adolf var då 14 år. Krig pågick. Bara 17 år gammal gav sig Gustaf Adolf
in i Danmarkskriget. En konungaförsäkran lämnades av Gustaf Adolf före
myndighetsåldern.
När Danmarkskriget var över utfästes en lösensumma för Älvsborgs län av danskarna.
Den finansierades bl a av lån från holländska finansmän som fick betalt genom
godsavsöndring från kronan. Krigen skapade en offentlig sektor som tillsammans med
skatter, tullar, acciser, lån med gods som säkerhet och utländska bankirer gjorde krigen
möjliga.
På 1620-talet fanns inte industrier i de då små städerna, men intresset var stort för
manufakturer, som igångsattes av utländska lån. I början av 1610-talet kom två tyska
bröder (Struve) och satte upp Sveriges första vantmakeri (klädesfabrik). Louis De Geers
inflytande över Sveriges näringsliv satte fart. Han övertog kronans alla vapenfaktorier. Han
satte fart på valloninvandringen. De kom från Liége i dåvarande Holland och verkade som
hammarsmeder. Deras svenska järn ansågs vara världens näst bästa.
Invandrarna kom till ett land med stark statsmakt och förmodligen med den mest effektiva
förvaltningsorganistion som något land på den tiden kunde uppvisa. De inordnades i ett
samhälle som var ekonomiskt och kulturellt efterblivet. De stannade kvar i Sverige och
blev goda och lika svenska medborgare som någon med ursprunglig svensk härstamning.
HANS LEFFLER - STAMFADERN död 1621 (eller 1631?)
min farfars farfars farfars farfars farfars farfar
________________________________________________________________
Föräldrar: ?
Syskon: ?
Maka: ?
Barn: Joen, Simon, Daniel, Hans, mfl?
________________________________________________________________
När vår stamfar kom till Sverige bodde cirka 10.000 människor i Stockholm, mest
utlänningar.
Personuppgifter
Vår stamfader var vandtmakare (klädesfabrikör) och kom troligen från Antwerpen till
Örebro på 1590-talet. Där var han 1595-1599. I Eskilstuna anlade han för konungens
räkning ett klädesväveri. Därefter arrenderade han Hyndevads tullkvarn, som han
återuppbyggde på egen bekostnad. Hyndevad ligger utanför Eskilstuna i Fors socken.
Från egen byggd valkkvarn, levererade han till den kungliga klädkammaren. I Hyndevad
byggde han även smedja. Så småningom fick Hans Hyndevads gård i förläning av Gustaf
Adolf.
Hans Leffler bidrog till bergshanteringen under Karl IX:s tid. På 1620-talet arrenderade han
kronohemmanen Källby och Vreta i Fors socken samt arrenderade även kronans ålfiske
vid Torshälla. Med sin till namnet okända hustru (som gifte om sig med Johan von Soste),
hade han sönerna enligt ovan.
Källor:
- Svenska Släktkalendern 1950
- Svenskt Biografisk lexikon
- Svenska Adelns Ättartal, Elgenstierna
- Jernkontorets ann Ny serie, tidskrift för svenska bergshanteringen 1905.
- Sveriges historia, Alf Henriksson
Slutord
Du som läser berättelserna och känt personerna i generation 10 - 11 kanske tycker att
beskrivningarna inte stämmer riktigt. Tänk då på att vi alla upplever situationer och
människor olika. Vi hanterar information och minnen olika, utifrån våra egna förväntningar,
livserfarenheter och den människosyn vi har.
En del fakta kanske är fel. Jag är tacksam om jag får rättelser. En del uppgifter som
hämtats ur vissa källor kan naturligtvis vara oriktiga. Uppgifterna grundar sig ju på gamla
register och dokumentationer som naturligtvis kan ha avlästs eller behäftats med skrivfel.
Det är oerhört svårt att tyda texter från 1600-1700-talet till exempel. Tyvärr har jag inte
kunnat ange exakta källor på allting, då Ingegärd inte alltid försett sina kopior med
fullständiga källor.
Innehållet i den här skriften är som tidigare nämnts till största delen taget från Ingegärds
material. En del har jag fått av Birgit Lintner under hösten 1993. Min faster Margareta
Karlsson har också uppmuntrat mig med denna skrift och läst igenom ett tidigare manus.
Jag har tack vare släktmaterialet fått intresse för Svensk Historia och läst lite. Därför har
jag tagit in lite historia i skriften, som möjligen kan anknyta till släktingars tidsperiod och
arbete.
Arbetet med skriften har fungerat som en slags terapi för mig och som en motvikt till mitt
förvärvsarbete. I mitt arbete författar jag skrivelser, utredningar och annat som till sin
karaktär huvudsakligen är stel, formell, byråkratisk och ibland juridiskt inriktad. Tyvärr har
väl det sättet att skriva smittat av sig en hel del i denna skrift också. Kanske jag någon
gång i framtiden lyckas göra om materialet till en roman? Tankar finns hos mig, men det är
ett projekt på lång sikt, mycket lång sikt. Det blir kanske aldrig av.
Idag när det är vanligare med skilsmässor än förr, kan släktnamnet komma att föras vidare
av personer som inte alls är släkt med oss. Då kan ingifta kvinnors barn, vars fäder inte
har anknytning till Leffler, föra namnet vidare. Det kommer att bli krångligare att släktforska
i framtiden.
Nu ska jag gå vidare med egen forskning. Jag vet att det finns en del material i
Stockholms Stadsarkiv, som rör generation 4 - 6. Ännu vet jag inte om det kommer att
tillföra något. Generation 1 - 3 hoppas jag någon gång kunna leta efter i bland annat
Örebro stadsarkiv. Kanske finns det även stadsarkiv i Arboga och Eskilstuna.
Inga Leffler Gelotte_________________________________________________
Föräldrar: ?
Syskon: ?
Maka: ?
Barn: